av Snorre Lindquist
2009-09-22
Att Gunnar Olofsson med hånfullt skrivande i Fibforum sällar dig till dem som med belåtenhet ser på den nesliga och ur demokratisk synpunkt brottsliga behandlingen av Al-Quds-demonstrationen och dess talare Lasse Wilhemson känns fruktansvärt beklämmande. Han och de andra (ordf i FIB/K Kenneth Lundgren, webmastern för FIB/K:s hemsida Knut Lindelöv, Ammar Makboul i Palestinska Föreningen etc.) borde skämmas djupt.
I sitt mail på FiBforum 21 sept påstår han bl.a. att palestinierna själva vill ha en tvåstatslösning. Denna verklighetsförfalskning i v-sionisters intresse skall inte få stå oemotsagd.
Målet för det med god marginal folkvalda Hamas är – till skillnad från det förlorande PLO – en provisorisk tvåstatslösning med det oavvisligen fasthängande kravet på fullständig implementering av flyktingarnas rättighet att få återvända hem. Denna rätt är enligt den 4:e Genévekonventionen oförytterlig. PLO däremot vill en permanent tvåstatslösning och dess ledare är öppna för förhandlingar om dessa palestiniernas rättigheter vilket innebär att folkrätten körs över. PLO vägrar dessutom att annullera Osloavtalet och erkännandet av staten Israel, något som krävts av Hamas för samarbete och som är absolut nödvändigt för att palestinafrågan överhuvudtaget skall gå framåt. Till detta kommer att Muhammed Abbas PLO kollaborerar med Israel och USA för att bygga upp en polisstat som förföljer, torterar, dödar eller i tusental tillfångatar Hamasmedlemmar. Större kan en splittring inte bli.
Men än mer anmärkningsvärt är att majoriteten av palestinier ställts utanför diskussionen om en eller två stater. Dessa är flyktingarna i grannländer och världen utanför Gaza och Västbanken samt palestinier med israeliskt medborgarskap. De vill framför allt kunna räkna sig som människor med samma rättigheter och värde som alla andra i världen.
Palestinsk enighet får sökas på annat håll. Lyckligtvis finns den. Nästan på dagen för ett år sedan skrev 78 organisationer på Gaza/Västbanken och i exil under ett historiskt öppet brev till den då fortfarande legitime presidenten Mahmoud Abbas: “The Rights of Palestinian Refugees and the Final Status Negotiations”, se http://www.badil.org/Publications/Press/2008/press489-08.htm. Hela det palestinska kollektivet inomlands och utomlands fanns representerat med stor bredd: flyktinglägren, samhällscentra, medborgerliga kulturella och sociala sammanslutningar, palestinska föreningar i olika länder, akademiker och lärare, de politiska partierna – till och med Fatah skrev under!
Vad handlade detta dokument av stor historisk och principiell betydelse om? Man kräver av Abbas att han avstår från just det som Gunnar Olofsson i debatten här på FibForum och PGS’ ordförande Per Gahrton (se boken Inshallah bl. a.) tycker är helt OK: att förhandla om de palestinska flyktingarnas rättigheter att återvända hem, vilket enligt folkrätten är icke-förhandlingsbart. Detta samt kravet att Abbas skall spela med öppna kort inför det palestinska folket återkommer om och om igen i den välformulerade texten som har stort pedagogiskt läsvärde.
Och varför tillät ledningen i Fatah (det dominerande partiet i PLO) att brevet signerades? Sannolikt hade partiet gamla motståndskämpar i sina led som inte glömt vad kampen gick ut på och som det gällde att ta hänsyn till. Men troligast är ändå vetskapen att folket skulle vända sig bort från partiet i avsky om så inte skedde. Nu är det annan klang i skällan, efter PLO-konventet i somras. Saken är avförd från agendan. Med små medgivanden från Israel och USA-finansierad polismakt skall folket tillfredställas resp. hållas i schack och PLO-eliten gödas. Förräderiet mognar.
Brevet borde översättas och spikas upp i PGS:s mötesrum och tryckas i Palestinanytt, FIB och ISM:s organ. Det skulle avslöja på vilken sida som herrarna Gunnar Olofsson och Per Gahrton och en del andra egentligen står. Men jag har inga illusioner om att så skulle ske.
Snorre Lindquist
2009-09-22