av Leif Erlingsson
2008-09-05

Tidigare publicerad på lege.net.  Har även funnits på Tidningen Kulturen.

Mesopotamiern Abdel-Masih Wazir, son till generalen och den konservativa protestanten Annis Wazir, hävdar bestämt att det är stupiditet som förklarar hur världen ser ut. (Privata samtal.)  Han är kritisk till mina och andras slutsatser om konspiration.  A-M Wazirs tankar är intressanta.  A-M Wazir diskuterade 1978 på Stockholms universitet om “Manövrerare”/”effektiva systemparasiter” (“Från Tage Danielsons ‘…dessa äro Coloradoskalbaggar på samhällskroppens potatis’”.  A-M Wazir diskuterade mycket med Hasse och Tage i samband med uppsättningen av ‘Glaset i örat’ på Berns, där han arbetade som musiker), eller vad A-M Wazir kallar “‘den parasiterande apparatchismen’ med Skyddad verkstad som redskap och ’statens/folkets pengar är herrelösa pengar’ som motto, dvs. förakt!”. (Abdel-Masih Wazir, manuskriptet “Humanity: a civilization manqué.  The stupidity factor.”)

Det är från A-M Wazir, genom hans kritik av A. Maslow, loop och ej klättring, som jag själv har fått grundidén till loop-illustrationen i artikeln “Vetenskaplig fundamentalism“.  Fast jag har förstås fyllt på med idéer från modern medvetandeforskning (ex. Stuart Hameroff) och från fjärrskådare (ex. Ingo Swann, “Penetration: the Question of Extraterrestrial and Human Telepathy”). Det är också A-M Wazir som har riktat min uppmärksamhet mot den svenske drottning Kristinas och Axel Oxenstiernas storhet.  Som Axel Oxenstierna-citatet “An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur” (=Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs), vilket Axel Oxenstierna lär ha sagt till sin son Johan, som inför resan till Münster tvivlade på sin förmåga att förhandla för Sverige i den Westfaliska freden.  A-M Wazir understryker att Axel Oxenstierna är en stor tänkare och en fantastisk latinist.

Det är inte min avsikt att här utlägga hela A-M Wazirs resonemang.  Men det har en del slående element, som att stupiditet är bra för system, att stupiditet inte är samma som dumhet, att människor följer givna ledtrådar, de är inte begåvade.  Men den mest spännande tanken är kanske loopen som en fälla vi går i på väg mot gudaskap.  Vi blir vanedjur som inte lär oss att observera oss själva.  A-M Wazir föreläste i Sverige och USA från 1996 om “the Inanna principle” (IP), om gudinnan som tog makten – även gudaskapet/ansvaret – och gav till det vanliga folket att förvalta.  Det senare som förklaring till att Mesopotamien (nutida Irak, etc.) en gång var civilisationens vagga. A-M Wazir påpekar att Inanna principen (IP) är ‘femalian’ – inte feministisk.  Jag har läst boken “Inanna: himlens och jordens drottning; Hennes sånger och myter från Sumer”, om denna Inanna myt, som  är äldre än gamla testamentet, judendom, kristendom, islam, etc.  Och bloggat om den.  Men det var A-M Wazir som ledde mig till den.

Varför går vi i cirkel, i “skyddad verkstad” – i vanföreställningen att vi är kompetenta?  A-M Wazir menar att vi är – som han har sagt på CNN Late Edition – farligt inkompetenta (”Dangerously incompetent”).  Vilket givetvis är farligast när det förekommer i ledande positioner.  A-M Wazirs tes är att vi behöver ett nytt Mesopotamien, en ny kulturgryning, som omväxling till rådande “Pavlovfication of Lysenkoism” (att upprepa samma handling/stupiditet så det blir till en del av en, loopbotomy, etc).  Denna bekvämlighetsneuros, påpekar han, talade redan drottning Kristina om: “Man skulle nog kunna bli botad från sina fel om man inte trivdes med dem”.  Förr fanns det felmarginaler, samhället dämpade stupiditetens effekter.  Men nu, med ‘instant history’ – omedelbar historia – saknas denna tidsbuffer, säger Wazir.  Vi som mänsklighet har inte längre råd med stupiditet på ledande positioner.

Jag är enig med A-M Wazir angående stupiditeten på ledande positioner.  Det vi är oeniga i är att jag och andra anser att ‘the powers that be’ manipulerar oss med falskflaggad terror.  A-M Wazir anser inte att de klarar detta.  När jag läste upp detta kommenterade han att det iallafall inte är det viktiga i sammanhanget.  Jag anser att de är stupida i att göra detta, men att bevisen säger att de gör det.  Intressant nog stämmer mitt och många konspirationsverklighets-uppvaknandes uppvaknande angående vår verklighet dock väl överens med A-M Wazirs tes att Vägen från uppfattning till förståelse går via predation (”The path from apprehension to comprehension goes via predation”), där predation är överlevnadsinstinkt, bl.a.  Det är ren överlevnadsinstinkt som drivit mig att observera och förstå vår verklighet, för min egen och min avkommas överlevnad och framtid.

Kort sagt, just det Abdel-Masih Wazir kritiserar mig och andra för, anser jag är just exempel på hans tes att vägen från uppfattning till förståelse går via predation.  Så kallade ‘konspirationsteoretiker’ – om vi verkligen strävar efter att observera och förstå, inte bara vältra oss i andras påståenden – är framtidshoppet.  Jag tänker på individer som Dr. Judy Wood, Andrew Johnson, Hesham Bahari och många, många andra som i grunden bygger om sin egen världsbild oavsett risker och skador för den personliga karriären, för det större målet överlevnad.  Även överlevnad för mänskligheten, vilket stupiditet på ledande positioner annars inte ger utrymme för i dag.
______

Angående stupiditet i relation till aktuella händelser så nämnde jag på telefon till A-M Wazir i dag rapporterna om amerikanska armador på väg till Iran som man t.ex. kan läsa om på Global Research och andra ställen.  Mikael Wälivaara (8 juni 1955 – 1 april 2008) och Abdel-Masih Wazir var djupt oeniga om hotet mot Iran.  Mikael Wälivaara ansåg sedan ganska lång tid att man planerar anfalla Iran.  Wazir anser fortfarande att de inte faktiskt kommer att sätta igång – att det enbart handlar om en upptrappning av hot.  I detta var och är jag dock enig med Mikael Wälivaara.  Finns väl armadan på plats, så är det ‘lätt hänt’ att det blir skjuta av.  Man ska aldrig underskatta stupiditet!
______

Leif Erlingsson
2008-09-05

[Kommentar 2009-03-28: Den gamla eliten i USA har aldrig velat ha den äventyrliga krigspolitik som Neocon/Israel-gänget bedrivit.  Genom det maktskifte som illustreras genom en demokratisk president, med innebörden att Neocon/Israel-gänget nu är borta från makten, så är risken för krig med Iran äntligen väldigt liten.  Dock inte helt försumbar, genom kopplingen Neocon-Israel, och att dessas enda chans att kunna komma igen är just krig med Iran.]