och oss själva

av Leif Erlingsson
2006-12-29

Tidigare publicerad på lege.net.

Det tycks som om religioner, profetior, och ideologier konspirerar för att utrota semiterna.  Religionerna är förstås judendomen, kristendom och islam.  Ideologierna är förstås i första hand den mentalsjukdom som något missvisande benämns “nykonservatism” – “neoconservatives”, med starka kopplingar till vår svenska version, “nyliberalismen”.  Samt den något äldre zionismen.

Våra svenska nyhetsmedia tycks måttligt upprörda över antisemitism och folkutrotning av semiter, så länge det så att säga rör sig om “fel” semiter.  Hur sjukt är inte det?!  Men internationellt håller pendeln på att svänga, och vilka kommer att få lida, när den allmänna opinionen (åter) säger att “judarna är onda”?  Ja, det blir åter semiterna – denna gång de semiter som indoktrinerats i det judiska indoktrineringssystemet (religionen, alltså) och/eller zionismen.

Hela historien tycks ha börjat för sådär två och ett halvt tusen år sedan, med att en liten palestinsk stam – utstött av Israels ättlingar, några säger att de inte alls var av samma härkomst, bildade en bakåtsträvande fundamentalistisk sekt, som de därefter lyckades påtvinga Israels folk.  Att de lyckades med detta har att göra med den destruktiva makt detta trossystem visade sig ha över sinnena.  Vilket var till stor olycka.  Människorna i den kända världen hade börjat vända bort från avgudadyrkan och stamgudar för att söka sig till en rättvis och fredlig gud.  Konfucius och Buddah hade redan stakat ut vägen och tanken spreds ibland folken i området.  Men den här palestinska sekten lyckades fördärva den fredliga utvecklingen, för en ideologi, en perversion, som har spritt krig utan slut sedan dess.  Inte minst genom de två avknoppningarna Kristendom och Islam.

Kristendomen är förstås alla kulters moder, där de värsta avarterna i dag tjänar det just pågående kriget mot mänskligheten.  (Se t.ex. “An Angel Directs the Storm: Apocalyptic Religion and American Empire” av Michael Northcott.)  Det finns och har funnits kristna som lärt ut mindre fascistiska läror – som han som kallas Jesus – men de blir snabbt marginaliserade av mörkrets elitkrafter inom religionens hierarkier.  Dessa monoteistiska inskränkta fundamentalistiska tankebegränsande tankehämmande formalistiska egoistiska mansgrisiga krigiska människofientliga religioner som allt sedan den korsväg Douglas Reed beskriver på “två och ett halvt tusen år sedan” länken ovan, och i Controversy of Zion (587 sidor, tryckt 1986), har gett oss sina frukter, nämligen Krig utan ände.

Deras budskap har inget med att lära känna Gud att göra.  Att studera och förstå allt är förstås att lära känna Gud, om man alls tror på Gud.  Medan dessa bakåtsträvande kulter söker manipulera och kontrollera vårt tänkande.  De är verktyg för makthavare och dem som vill kontrollera och begränsa människors kreativa skaparkraft.  De enda begränsningarna för människans möjligheter och kapacitet är de vi själva ställer upp för oss.  Om vi inte tror oss om att kunna förstå saker utan måste lita på “experter”, då kommer vi aldrig att förstå, och alltid vara i händerna på särintressen.  Och religionerna lär oss att manipulera och manipuleras, men inte att tänka själva.  Inte vara kreativa och skapande.  Ta Abrahams offer av Isak.  När jag själv hösten 1988 studerade gamla testamentet i en bibelstudieklass hos mormonerna – en annan sekt sprungen ur samma källa – så påpekade vår kunnige lärare Erik Nilsson att den tro varmed sådana offer utfördes var en tro ungefär som bondens tro när han sår och förväntar sig att skörda, om offret utförs rätt så har man RÄTT att få resultat.  Samma sak påpekar Laura Knight-Jadczyk på sidan 50 i “The Wave: Book One” (tryckt 2005).  Hon påpekar att denna sorts tro helt enkelt är svart magi.

När man väl tagit ställning för en religion eller ideologi – som jag, som var starkt troende mormon i 15 år efter ett mycket starkt andligt budskap – så tar det emot att skala av förnekelsen, att se att man är på fel väg.  En faktor är den medbrottslighet man så att säga ägnar sig åt – om än endast i intellektuellt ställningstagande.  Det är så lätt att blända oss människor med lite under och uppenbarelser, och så trooor vi att den eller den religionen eller ideologin är den goda, den sanna.  I dag vet fysiker som inte har på sig skygglappar (se även An Open Letter to Closed Minds & An Open Letter to the Scientific Community) att det finns fler dimensioner – även tids d:o – än vi är vana att tänka.  Och att tidresor är teoretiskt möjliga, och därför sannolikt redan förekommer.  Om en snubbe med en massa teknospykiskt flerdimensionellt hokus pokus dyker upp från en mer tekniskt utvecklad värld än vår, hur svårt kan det vara för honom att fixa lite “under” och “uppenbarelser”, jag bara frågar?!  Därför, TÄNK SJÄLV.  Låt ingen annan – gud eller människa – göra det!  Det är du som är din skapare, men inte så som New Age “Create Your Own Reality” tänker sig det.  Det kräver ihärdigt STUDIUM AV VÅR VERKLIGHET.  Även den politiska.

Dumma har vi alla varit.  Som bombkramarna med sitt tidiga krigsstöd, som de flesta inte längre vill kännas vid.  Kanske det behövs någon slags sanningskommission, där vi redogör för och förklarar all medbrottslighet, men förlåter varandra vartefter vi själva inser hur vi har tänkt tokigt.  Och de som vill fortsätta bomba får väl tänka så, tankefrihet måste få råda, men vi behöver inte bry oss mer om dem än vi bryr oss åt extrema nynazister i dag.

På tal om nazism, så har Zionismen en hel del att svara för även i detta avseende, se “51 Documents: Zionist Collaboration With the Nazis” av Lenni Brenner, som genom befintliga historiska dokument visar det Zionistiska förräderiet mot judarna.

Kort sagt, om vi ska rädda semiterna och oss alla från fördärv, så behöver vi överge psykopatiskt tänkande, och som en del i detta överge zionism, judendom, fundamentalistisk kristendom och islam – och kanske all kristendom, då den har en otäck förmåga att övergå i fundamentalism.  På det politiska området handlar det om att överge den psykopatiska ponerologiserade mentalsjukdom som något missvisande benämns “nykonservatism” – “neoconservatives”, med starka kopplingar till vår svenska version, “nyliberalismen”.

Men vi ska inte försöka tvinga någon annan att tänka om, vi måste var och en göra detta själva.  Tänka själva, studera själva, och förkasta den fundamentalism som är “offentlig verklighet”.  Dock måste något göras åt den maktojämlikhet det innebär att massmedia helt utan ansvar kan välja vilken “verklighet” de vill måla upp åt oss, utan att på minsta sätt ställas till svars för lögner och desinformation.  Som t.ex. visades i artikeln “Massmedia – makt utan ansvar” i Tidskrift för Folkets Rättigheter nr 1-2 2006, sidan 40, från “Narkotikafrågan och samhället” av Nils Bejerot (1986), så kan massmedia kosta samhället mångmiljardbelopp i felsatsningar efter oansvariga mediadrev, som man ALDRIG NÅGONSIN erkänner eller tar ansvar för, och där de ansvariga och delaktiga personerna sedan förgiftar samhället i årtionden.  Det är sannerligen hög tid för sanningskommissioner i vårt land!  Det är en sak att ha tankefrihet, en annan att de som bevisligen tänker käpprätt åt skogen aldrig någonsin ska behöva ta konsekvenserna, medan alla vi andra betalar med vår framtid.

Ja, det var några tankar jag går och grunnar på.  Men viktigast är nog ändå att tänka fritt, hellre än “rätt”.  (Motsatsen till “Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större” (Thomas Thorild, 1700-tals filosof citerad på fasaden till Carolina Rediviva/aulan i Universitetshuset vid Uppsala universitet).)  För utan att tänka fritt från tankepoliserna, kan vi inte lämna illusionen.  Och det är för mig det verkliga målet.

Leif Erlingsson
2006-12-29

Tillägg:  Det har påpekats att “tänka rätt”, i Thorilds mening, är att tänka logiskt, således inte att ha “rätta åsikter”.  Vilket innebär att han skulle vara för åsiktsfrihet.