av Leif Erlingsson
2006-10-21

Här i nedkortat skick.  Tidigare publicerad på lege.net.

Ja, det är frågan.  De flesta följer med sin tid.  Det är naturligt.  Så gjorde journalisterna i Hitlers Tredje Rike.  Bo I. Cavefors berättade för några dagar sedan att:

    I en bok som utkom 1992, Birgit Rätschs Hinter Gitten. Schriftsteller und Journalisten vor dem Volksgerichtshof 1934-1945 (Bouvier Verlag, Bonn 1992), konstateras, med eftertryck, att journalisters och andra massmedialt arbetande skribenters relationer till Hitlers Tredje Rike, var… gott!  Om tyska officerares motstånd, om kristna människors motstånd, om arbetares och modiga ungdomars motstånd, om judars och homosexuellas motstånd, vet vi idag besked.  Men det har, som i graven, varit tyst om journalisters motstånd mot regimen under Tysklands bruna år.  Varför?  Det fanns inget motstånd!  Birgit Rätsch konstaterade, efter att ha undersökt 1.342 processer förda vid “Folkdomstolen”, att endast 2 (två) procent av de som ställdes inför domstolen anklagade för högförräderi, var publicister.  Flertalet journalister och fria skribenter som dömdes, var outsiders och tillhörde ideologiskt marginaliserade grupper.

Kort sagt, journalister “har vett” att följa med tidsandan.

Annat är det med sådana “Politiska Idioter som Harold Pinter, och alla vi andra som hävdar såsom en grundläggande självklarhet nödvändigheten att återerövra mänsklig värdighet:

    Trots synnerligen dåliga odds tror jag att en orubblig, bergfast och hårdnackad intellektuell beslutsamhet för att fastställa vad som verkligen är sant i våra liv och samhällen är en fundamental förpliktelse, som åligger oss alla som medborgare. Den är i själva verket tvingande.
       
    Om en sådan beslutsamhet inte innefattas i vår politiska vision har vi inget hopp om att återupprätta det som vi nära nog har förlorat — människans värdighet.
    ” (Harold Pinter, “Konst, sanning & politik”, Nobelföreläsning 2005.)

I min förra bloggning skrev jag om underminerandet av svensk demokrati från diverse infiltratörer, som National Endowment for Democracy” (NED), och om Swedish International Liberal Centre (SILC), ett lokalt utskott i Sverige av NED, som står bakom en rad mer eller mindre direkta försök att störta främmande regeringar.  Främst genom inblandning i samband med val.  Genom NED, Clear Channel och Hill & Knowlton är det högst troligt att även Sverige nu infört “Imperial Democracy”.  En vän påpekade att Hill & Knowlton har sitt skandinavien-kontor i Stockholm, och att de samarbetar med allt och alla inom “folkrörelsesverige”.  Med alla partier, med Vin & Sprit, privatisering av sjukvård, valupptakt i Almedalen, överallt.  Samma Hill & Knowlton som diktade ihop storyn om nyfödda barn som Sadistiske Saddams soldater slet ur kuvöserna i Kuwait.  Sverige har verkligen ingen brist på män och kvinnor som är “Med Sverige i tiden”.  Googla “Jenny Lindahl Hill & Knowlton“.  Hon lämnade Ung Vänster för att bli PR konsult åt dem.

Operation Mockingbird – det är vad vi har blivit utsatta för.  En underrättelseoperation som går ut på att styra den allmänna opinionen genom att styra den information vi får in.  För som man kunde läsa i DN Kultur Nätupplagan 30 juli 13:02, Medier utan minne:

    Till slut fogar sig verkligheten i det mönster som återgivningen lagt fast på förhand.

(Kors, jag lyckades hitta en mening som slår hål på medielögnen, i en publikation från självaste sanningsministeriet!)  Googla “Operation Mockingbird“. Googla “Operation Mockingbird Hill & Knowlton“.  Och som jag föreslog redan ovan, Googla “Jenny Lindahl Hill & Knowlton“.  I “The Mechanics of Mental Occupation” beskriver Al Burke redan i mars 2000 hur åsiktsförtryck infördes i Sverige – hur det fria ordet släcktes ned.  Med tillstånd från Al Burke har jag lagt ut ett annat exempel, “ATTACK OF THE ZAREMBITES“, en sida ur en längre artikel om hur tidningen Ordfront dresserades.  Strax ovanför på samma sida utdrag ur en artikel på Svenska, om hur oliktänkare systematiskt refuseras.  Strax nedanför på samma sida kan man läsa rader med mycket kända internationella intellektuella vars åsikter censureras lika mycket i vår “fina demokrati”.  Så, vänstern är köpt, korrumperad eller skrämd.  Finns inte.  Inte i Sverige.

Leif Erlingsson
2006-10-21