av Leif Erlingsson
2008-07-16
Tidigare publicerad på lege.net.
Min skoltid var svår, då jag som besvärlig elev tänkte själv, och därför ofta hade svårt att förstå undervisningen. (Tyvärr trodde jag därvid att det var mig det var fel på, och fick därför dåligt självförtroende.) I gymnasiet läste jag naturvetenskapliga och tekniska ämnen i en fyraårig El-Tele/Naturvetenskaplig linje. En dag i slutet av 1970-talet läste vi om stående vågor, och hur de kan släcka ut varandra. Detta gäller alla former av elektromagnetiska vågor, men om man gör det med polariserat laserljus så kan man med egna ögon se det hända. På min lektion handlade det dock bara om teori. Hursomhelst så frågade jag läraren var energin tar vägen, när vågorna släcker ut varandra. Jag vill minnas att han mumlade något om att den kanske förbrukas i källorna till vågorna. Men han hade inget riktigt svar.
Ett experiment med krökt rumtid men ingen mätbar elektromagnetism då två stående vågor tar ut varandra.
Hela elektromagnetismen i skolvetenskapen är ett specialfall vid platt rymdtid, ett förhållande som egentligen inte existerar. Skolfysiken säger mycket riktigt att två stående vågor tar ut varandra – se illustrationen här intill. Men har inget svar om var energin tar vägen. Min gymnasielärare blev besvärad, och svarade undvikande. Thomas E. Bearden säger (“Fer de Lance” pp. 229-230 (2002 edition)) att den kröker rymdtiden, skapar massa och gravitation, etc. Kul. :) Rent konkret skapas en stående gravitationsvåg, där energin pulserar enligt summan av absolutbeloppen av de två utsläckta stående vågorna. Vilket är ett exempel på skalär resonans. För där den resulterande stående gravitationsvågen finns, där finns massa och tröghet som resultat av de två rumtids-krökningarna från de två utsläckta vågorna.
Det är inte bara en kul grej att rumtids-krökningar kan skapas så här enkelt (se fantastisk illustration i “Fer de Lance” pp. 187-189 (2002 edition)), för vid stark rumtids-krökning uppstår det starka ickelinjära effekter. (Enligt Bearden – “Fer de Lance” pp. 229-230 (2002 edition) – så blir bl.a. vakuumets energidensitet större i ena halvcykeln, och mindre i nästa. Tiden snabbare i den ena än i nästa. Den ena tycks ha mer negativ elektrisk laddning än nästa. Den ena tycks ha mer en magnetisk nordpol, och nästa sydpol.). Och ‘fri energi’ blir därmed vetenskapligt möjligt, då det endast är i specialfallet ‘platt rymdtid’ dessa effekter är uteslutna/motbevisade. Vi saknar i skolvetenskapen bara de fysikaliska modellerna för att räkna på dessa spännande fenomen, eftersom vetenskapen har jättehål härvidlag. Vetenskapen har helt enkelt underlåtit att skapa dessa modeller utifrån Maxwells ursprungliga och mycket komplexa modell. (Referens: “Errors And Omissions In The CEM/EE Model” av Thomas E. Bearden. (Papperssnål utskriftsversion.) Mycket av denna fysik återfinns på http://www.bibliotecapleyades.net/bearden/ferdelance/ samt på http://cheniere.org/briefings/porthole/ .)
När jag skriver “vetenskapen” så avser jag givetvis skolvetenskapen, de som spelar efter det vetenskapliga etablissemangets regelbok för att få del av anslagspengar och status. Enligt min mening är Thomas E. Bearden:s resultat mycket användbara för att räkna på den andra typen av Maxwell-Heavisidiska system, de system som alltså befinner sig långtifrån jämnvikt med deras aktiva miljö (såsom t.ex. med det aktiva vakuumet; det “sträckta virtuella plasma” som likaledes ÄR vakuumet och som likaledes ÄR rumtiden; längd, tid, massa, etc.). (Den första typen, den som är i jämvikt, kan givetvis inte användas för ‘fri energi’, och de som påstår att ‘fri energi’ är omöjlig lever också i föreställningen att detta är den enda typen av möjliga system, om de överhuvudtaget vet varför de tror som de tror. Deras enda ursäkt är att det är Lorentz fel, eftersom denne år 1892 helt godtyckligt tog bort den andra typen.) (Referens: pp. 105-114, “Energy from the Vacuum: Concepts & Principles” av Thomas E. Bearden. Även pp. 7-11 “Errors And Omissions In The CEM/EE Model” av Thomas E. Bearden. (Papperssnål utskriftsversion.))
Men, frågar man sig, hur har vetenskapen lyckats missa sådana självklarheter, som en enkel gymnasieelev med dåligt självförtroende höll på att snubbla på i 1970-talets Skåne? Kanske hjälper det att höra att redan 1919 frågade sig växelströmmens uppfinnare ungefär samma sak (Nikola Tesla, “The True Wireless,” Electrical Experimenter, May 1919), då han beskrev denna blindhet som “en av de mest remarkabla och oförklarliga villfarelser av det vetenskapliga sinnet som någonsin har upptecknats i historien.” (Orginal: “one of the most remarkable and inexplicable aberrations of the scientific mind which has ever been recorded in history.“ Kopierat från sidan 117 av “Energy from the Vacuum: Concepts & Principles” av Thomas E. Bearden.)
Nu kanske jag tappar några av de läsare som kommit så här långt, när jag spekulerar att det måste finnas något djupare skäl bakom denna fantastiska miss av det självklara, i mer än ett århundrade. I Fantasikrisen (2007-12-05) skrev jag “Det finns en tvingande anledning för vårt nuvarande samhällssystem att inte släppa fram vetenskap och teknologi eller läkarvetenskap som bygger på livsprinciper och skaparenergier, nämligen för att försvara sin egen existens”, etc. Men ju mer jag har grunnat, ju djupare anar jag att det kan ligga. Nu blir det ren spekulation, men tänk om denna vår jord är ett kosmiskt experiment i begränsning – för att vi som eviga andliga varelser här i det fysiska ska få möjlighet att uppleva rädsla, att kunna få en riktigt häftig upplevelse! Jorden som kosmisk skräckfilm! :) Då skulle det extrema motståndet mot att ‘förstöra skräckföreställningen’ som energikris, påstådd klimatkris, miljöförstöring, krig, o.s.v. innebär plötsligt inte vara så fullkomligt obegriplig. Som sagt, detta är spekulation från min sida, men någon annan förklaring har jag inte kunnat hitta. Och är det för att inte förstöra skräckfilmen vi lever i, som människorna älskar lögnerna och hatar sanningen, då tycker jag att det räcker nu!
Tillägg för systemtroende.
Systemets motstånd mot energilösningar baserade på icke-jämviktssystem med rumtiden kan exemplifieras genom att The American Physical Society år 2002 nyligen hade utfärdat ett uttalande som fördömde ‘evighetsmaskiner’. (Referens: p. 26, “Energy from the Vacuum: Concepts & Principles” av Thomas E. Bearden. Orginal: “The American Physical Society has recently issued a statement condemning perpetual motion machines” Icke-jämviktssystem är förstås inte ‘evighetsmaskiner’, men effekten av fördömandet är att man inte ska tro att det går att få fri energi från rumtiden. Vilken möjlighet varit bevisad för varendaste laddning sedan Lee och Yang 1957 experimentellt bevisade bruten symmetri, vilket de samma år fick Nobelpriset för. Därför förutsätter klassisk elektromagnetism i själva verket att varenda elektrisk laddning är just en sådan där fördömd ‘evighetsmaskin’. Medan Bearden visar hur de inte alls är evighetsmaskiner, utan istället icke-jämviktssystem med rumtiden. Visst är det absurt och ironiskt – motståndarna mot ‘evighetsmaskiner’ är i själva verket de enda som försvarar absurditeten. Bearden påpekar också detta i fortsättningen av citatet på sidan 26, som lyder: “ — yet society’s members continue to condone and use a classical EM model that assumes every charge in the universe to continuously be creating energy from nothing. Even the American Physical Society has not recognized what broken symmetry of opposite charges means with respect to the common dipole and dipolarity in every circuit.“)
Jag citerar även nationalekonomen och statsvetaren Jens Jerndal i “Vakna Sverige! Framtiden är här – En bok om Sveriges kris och det pågående paradigmskiftet” som publicerades 1997, s. 272:
“Vad få människor vet eller ens vill veta, är att en mängd geniala uppfinningar, både på energiområdet och inom medicinen, med rena maffiametoder undertryckts och hindrats från att komma till användning av dem som tjänar sina förmögenheter på de gamla skadliga och dyra metoderna. Bland ett otal exempel som kunde anföras, vill jag här blott återge ett enda typiskt fall.
Edwin V. Gray från Los Angeles i USA uppfann en magnetdriven elektrisk motor som, efter batteristart, själv producerar tillräckligt med energi för att fortsätta att fungera effektivt, i princip oändligen, utan ytterligare energitillförsel. Gray nominerades till ‘Årets Uppfinnare’ av Los Angeles Patentagenters förbund. Flera framstående teknologie doktorer berömde uppfinningen och en av dem förklarade att den utgjorde ett revolutionerande och unikt framsteg.
Grays motor skulle — såvitt jag förstått — kunna användas till att driva bilar och andra transportmedel. Den behöver inget bränsle och den avger inga avgaser eller andra föroreningar.
Gray beviljades U.S. patent no. 3.890.548. Kastade sig då myndigheter, energibolag och bilfabrikanter över uppfinningen för att se om den kunde hjälpa dem att minska både ‘energikrisen’ och miljöföroreningsproblemen? — Icke. Sanningen kommer förmodligen som en chock för de allra flesta. Detta är vad som hände:
I Juli 1974 slog Los Angeles åklagarmyndighet ner på Grays anläggning, konfiskerade hans prototyp, ritningar och forskningsdokument samt åtalade honom på en rad punkter utan någon faktisk grund. Grays advokater försökte allt för att få tillbaka hans konfiskerade ägodelar men utan resultat. Genom att tvinga Gray till astronomiska rättegångskostnader och hindra honom från all vidare tillverkning, bragte de honom i konkurs och hindrade hans uppfinning från att komma till användning.
Grays fall är långt ifrån en engångsföreteelse. Det finns dussinvis med liknande fall bara i USA, både på energiområdet och inom medicinen.
En möjlighet att komma förbi dessa formidabla hinder för en positiv utveckling av det nya paradigmets vetenskap — för vilken förutsättningarna länge varit för handen — är att ett litet självständigt och internationellt respekterat land som Sverige påtar sig uppgiften att lansera den nya kunskapen så att den blir allmän egendom och inte längre kan hemlighållas genom maffiasponsrade myndighetsingripanden i uppfinnarens hemland. I det sammanhanget kan bl.a. Internet spela en ny och avgörande roll i utvecklingens tjänst.“
Sorgligt att säga tror jag professor Jerndal grovt överskattade Sveriges självständighet. Men vad som med Internet kan göras, det avgör DU, käre läsare!
Leif Erlingsson
2008-07-16
TILLÄGG, 2008-07-17: Läs även mitt inlägg på mediekritik-forumet, där [myten om] CO2-orsakad global uppvärmning diskuterats: Paradigmkampen – Med koppling till myten om CO2-orsakad global uppvärmning.
TILLÄGG, 2008-07-18: Menar jag att tiden inte skulle vara linjär?