av Leif Erlingsson
2005-01-02

Ursprungligen postat på mailinglistan Mediekritik.  Tidigare publicerad på Humanistgruppen, under Leif Erlingsson, Våga se det som händer.

Jag är en enkel medborgare i riket som känner mig frustrerad över bristen på debatt och demokrati.

Såväl i vårt land som globalt.  Tidigare i dag skrev jag denna lilla artikel, i frustration:

http://uscrisis.lege.net/perfectstorm/  [Artikeln från länken bifogas in extenso nedan. -- Leif Erlingsson, 2009-02-20.]

Men jag känner mig mer och mer som en sådan där galning som man inte behöver lyssna på, ungefär som Moshe kände sig i denna historia:  Nobelpristagaren Elie Wiesel berättar i “Natten” hur han som 14-årig judisk pojke bodde i den lilla Ungerska staden Sighet under andra världskriget.  Rykten cirkulerade, nazisterna närmade sig, men få trodde att deras värld skulle kollapsa.  De utländska judarna utvisades, även Wiesels religiösa läromästare, Moshe Beadle.  Månader gick.  Moshe återvände.  Bussarna med de utvisade överlämnades i Polen till Gestapo.  Män, kvinnor och barn blev avrättade med maskingevär.  Man roade sig med prickskytte på bebisar som kastades upp i luften.  Moshe antogs död, men endast sårad tog han sig tillbaka och gick från hem till hem och varnade sina vänner.  De inte bara vägrade att tro utan också lyssna.  I slutet av 1942 fanns det ännu tid att fly men ingen kopplade ihop nya rykten med Moshes historia.  Inte förrän i gaskamrarna i Auschwitz.  Varför kunde de inte se?  Det var alltför otroligt för att tro på.  VI VÄRJER OSS mot att ändra vår världsbild.  Jag förstår så väl varför Moshe grät.

Jag känner stor frustration över att det är locket på överallt om vissa frågor.  Det är ingen diskussion, ingen debatt.  Det är ingen demokrati.  Kanske det finns mer demokrati i Ukraina än i Ohio, där den pågående omräkningen saboteras genom att orginaldata avsiktligt förstörs.  Och i svenska media skrivs det inte en rad om detta, trots massor av påstötningar från massor av människor.  Nyhetsvärdet i nyheter är beroende på vem det handlar om.  Är det “de andra” som är “dumma”, då är det en nyhet.  Är det “de våra” som är “dumma”, ja, då saknar det hela nyhetsvärde.

Demokrati utan fria media är inte möjlig.  Vad kan man göra?  Jag känner en sådan oerhörd frustration.  Mänskligheten står inför en mycket farlig situation i och med den sammanslagning av regeringar, ffa den amerikanska, med det militär-industriella komplexet, storfinans utom demokratisk kontroll och fundamentalistisk religion (den kristna högern i ohelig allians med fundamentalistisk sionism), som vi nu ser i den amerikanska plutokratin som aningslöst stöds av ledande svenska politiker som rent ut i radio talar om att stödja tortyr, etc, så länge det bara är OK med Washington.  Se vidare… [Inaktuella länkar utbytta mot giltiga. -- Leif Erlingsson, 2009-02-20.]

och övriga artiklar på

Samt även denna artikel:

Finns det någon som har idéer om hur man ska kunna föra ut dessa ting till allmän belysning och debatt?  Hittills har politiker fått häva ur sig dessa avskyvärdheter i etermedia utan att någon har vågat ifrågasätta det sagda, mig veterligt.  I och för sig läser jag inte många tidninger, etc, men om det hade blåst till storm om detta hade jag väl märkt det, tror jag.

Om det bara handlar om artiklar om avsaknad av demokrati i USA så har jag massor av information.  Men inte en enda amerikansk senator har velat reagera.  Är makt-korruptionen fullständigt kompakt på båda sidor av Atlanten, frågar jag mig?  Var “demokrati” bara en söt dröm, som jag nu har vaknat upp från?

Jag vill gärna bli kontaktad,

Leif Erlingsson, Tullinge, Sverige
Söndagen den 2 januari 2005
leif@lege.com

   

Perfect Storm
av Leif Erlingsson
2005-01-02

Tidigare publicerad på lege.net.

http://uscrisis.lege.net/perfectstorm/

Hej.  Bara för att så där slutgiltigt ge er beviset för att jag är en galning, en sån man inte behöver lyssna på, så sänder jag er denna bild…

Perfect Storm

Jag har faktiskt fått epost om att jag inte ska slösa tid på negativa tankar, utan tänka positivt istället.  Det är ju omtänksamt.  Jag förstår själv att det är mysigare att tänka mysiga tankar, livet är ju fullt av positiva, glada saker! Några exempel på sånt som det är bäst att inte tänka på är att det i vårt land numera ses som etiskt försvarbart med systematisk tortyr och dödande av fångar, så länge det bara är godkänt av Washington.  Två borgerliga partiledare såg t.ex. inte något som helst anmärkningsvärt med att tala klarspråk i radio om att vi i Sverige måste ge vika för de stora grabbarnas säkerhetstjänster och acceptera tortyr, etc.  Detta är en sådan sak som man mår bäst av att inte tänka på, det är så negativt — och oandligt är det också!  Antagligen är det också syndigt att tänka på det.  Vi bör istället glädja oss åt att reglerna för vad som är etiskt försvarbart äntligen mjukas upp och flyttas fram:  Vi är ju på väg mot en underbar framtid!  Inte får löjliga mänskliga och humanitära hänsyn stå ivägen.  Nej, bort det!  Det är bra om man kan se det positiva och upplyftande i den sammanslagning av regeringar med militär-industriella komplex, storfinans utom demokratisk kontroll och fundamentalistisk religion som äntligen för de rättrogna “kristna” och muslimer till respektives “rapture” och Harmageddon och atomkrig som förstör vår planet och utplånar människosläktet, om de får som de vill.  Halleluja!  Det är också glädjande att den “kristna” högern speciellt i den stora demokratin i väster tillsammans med sionisterna tycks ha den absoluta makten, och kontrollerar den mäktigaste nationen på jorden, den mäktigaste kärnvapenarsenalen någonsin och den mäktigaste armén, flottan, flygvapnet, etc..  Vi glädjs med de soldater som har möjlighet att göra som de blir tillsagda, och därmed får vara en del i detta underbara som sker.  Och alla de taxichaffissar och andra vanliga människor som ges möjlighet att få uppleva tortyr, mord, o.s.v. på nära håll, genom denna underbara vision, som vi alla gemensamt glädjs åt.  Ja, jag börjar verkligen lära mig detta med att tänka positivt, halleluja!  Det är verkligen underbart, Halleluja!

Visst e livet härligt!

Leif Erlingsson
Tullinge, Sweden
söndagen den 2 januari 2005