av Leif Erlingsson
2008-10-01

Tidigare publicerad på lege.net.

Man ska inte tycka synd om sig själv.  Och visst, martyr och offerrollen är en fälla man inte bör fastna i.  Ändå insåg jag i dag att min hälsa tagit stryk just för att jag har förnekat min kropp rätten att känna vad den känner.  Mina känslor har stängts inne, så att jag utan övrig fysisk anledning ständigt kämpar med infektioner.  Och min koncentrationsförmåga har mycket snabbt försämrats så att jag just nu helt enkelt inte kan koncentrera mig på sådant som jag inte brinner för, oavsett hur hårt jag försöker.  Nej, jag går inte i formell terapi, jag har inte vågat då jag tvivlat på förståelse för min upplevelse även från sådant håll.  (Motivering nedan.)  Men jag inser nu själv att jag är fullständigt känslomässigt utbränd.

När jag våren 2004 efter 15 år med mormonerna till sist genomskådade de lögner mormonkyrkan bygger sin verklighetsbeskrivning på, så innebar detta för mig en lång och hjärtslitande inre skilsmässoprocess.  En process där jag dock haft känslomässigt stöd i många andra avhoppare.  Och i viss mån övriga samhällets förståelse.  Se vidare “Varför dessa långa avskedsbrev?” med flera länkar på mormon.lege.net.

När jag efter denna process efter nästan 50 år med samhället till sist genomskådade även de lögner samhället bygger sin verklighetsbeskrivning på, så innebar detta för mig åter igen en lång och hjärtslitande inre skilsmässoprocess.  En process där jag förvisso också har haft känslomässigt stöd i många andra ‘avhoppare’.  Men definitivt inte det övriga samhällets förståelse.  Lika lite som mormonkyrkan visat mig och andra avhoppare någon som helst förståelse, eller för den delen självinsikt angående vad den har utsatt oss för genom att förneka oss rätten till våra autentiska känslor.  Se vidare “Konspirationsteorins ursprung“, “Den oändliga fräckhetens matematik“, “Mental belägring” med flera länkar på blog.lege.net, life.lege.net och mediekritik.lege.net.

Jag vill helst lämna samhället, liksom jag lämnade mormonkyrkan, för att ansluta mig till friska människor.  Men samhället visar tydligt att det inte accepterar avhoppare.  I dag har mormonkyrkan tvingats acceptera avhopp, men samhället har gått i motsatt riktning.  Det övervakas och kontrolleras som aldrig förr.  Därför innebär samhällets förnekande av mina upplevelser ett långt värre övergrepp än när mormonkyrkan gjorde det.  Jag har lämnat mormonkyrkan bakom mig, även känslomässigt.  “Been there, done that”, som de säger.  I relation till samhället däremot känner jag mig fastlåst.  Jag kan vare sig lämna samhället bakom mig, eller av samhället bli bekräftad i mina upplevelser.  För stunden måste jag erkänna denna känsla, som är verklig och som gör mig sjuk:  Jag är utsatt för andligt övergrepp, av ett sjukt samhälle.
______

Mina tvivel på möjligheterna till förståelse för min upplevelse i samband med eventuell terapi är inte utan grund.  Redan förståelsen för sådana upplevelser i samband med andliga rörelser upplevs som problematisk i en statlig utredning, 1998:113, som jag tog del av år 2004:

Orginallänkar:

1998:113 är en strålande utredning angående behovet av samhälleligt stöd till människor utsatta för otillbörlig påverkan (“som därför befinner sig i psykiska kristillstånd”).  Men sedan hände inget mer.  Att stoppa otillbörlig påverkan är i Sverige uppenbarligen inte en prioriterad verksamhet.

Till den som eventuellt tycker att jag kan lämna landet om jag inte gillar lögnerna vill jag säga att denna sjuka tyvärr inte är begränsad till Sverige.  Det är svårt att hitta något helt friskt land, även om det givetvis finns platser med betydligt fler friska människor än här.  Sådana platser är tyvärr ofta mer utsatta vad gäller planerade eller genomförda repressiva åtgärder från lögnarna, så hur man än vänder sig riskerar man hälsan.

En vän ringde medan jag skrev detta.  Han behövde ett ID-kort, och hade läst på om vilken information som därvid lagras.  Det visar sig vara ytterligare ett exempel på “crazy making”, att på ett manipulativt sätt ge motstridiga uppgifter:

Å ena sidan ska uppgifterna inte sparas men å andra sidan sparas de i centralt register.  Det är på samma sätt man förvirrar medlemmar av manipulativa kulter, så de inte litar på sitt eget förstånd.

Jag fick en kommentar från signaturen yeslove som frågar (2008-10-01 17:56) “Fråga tillbaka, du som är insatt i kultfenomen: Vilka principer brukar man använda vid avprogrammering?“  Detta efter mitt tack för hans genialiska “Precis, felet verkar bestå i tron på ett invasionsförsvar innan vi har ett infiltrationsförsvar.  Med ett sådant kunde vi börjat se och tänka själva och sluta fungera som verktyg åt främmande makt i rollen som geostrategiskt bondeoffer.“  Svaret på yesloves fråga har länge plågat mig, och tidigare även Mikael Wälivaara.  Jag har i själva verket funderat på frågan sedan våren 2004, då jag avprogrammerade mig själv ur mormonismen.  Om man inte ersätter en programmering med en annan, så anser jag att det bara finns ett sätt: Att bistå och underlätta för individen att själv avprogrammera sig.  Känslomässigt stöd, faktaresurser, ekonomiskt stöd under en tid, o.s.v..  Att avprogrammera sig är ett oerhört omfattande projekt, som vänder upp och ned på hela livet.  Att tro att allt bara ska fortsätta att fungera som vanligt under denna process är väldigt optimistiskt, för att uttrycka sig lindrigt.

Många svenskar kommer snart att hamna i denna process, och kommer att behöva stöd.  Hur ska detta lösas?  Vi som själva redan har gått igenom processen har alla uttömt våra egna resurser, och kan inte bidra ekonomiskt.  Det vi däremot kan ge är erfarenhet och känslomässigt stöd, om vi själva samtidigt ges ekonomisk uppbackning för vår egen och våra familjers försörjning.  Får vi själva ekonomisk uppbackning medan vi utför detta kärleksarbete, som iallafall jag brinner för och har hur mycket känslomässig energi som helst för, så finns vi som erfarna avprogrammeringsstödpersoner och som stöd och konsulthjälp åt läkare, psykiatrer, psykologer och socialtjänstemän.  Utan att nämna namn kan jag nämna att det i Sverige även finns avhoppare från andra religiösa samfund som också har genomskådat vårt samhälles lögner, och som också har kapacitet som avprogrammeringsstödpersoner.  I Förenta Staterna är detta med att ha avprogrammerat sig själv från olika religiösa samfund än vanligare, vilket kanske förklarar den större andliga medvetenheten där.

Till er som slår upp “andlig” i ordboken:  Det som står där stämmer dåligt med hur de flesta människor tycks förstå begreppet, även jag.  Nämligen så att det inte har med religion utan med medvetenhet att göra.  Boktips: läser just nu “The Divine Matrix: Bridging Time, Space, Miracles, and Belief” av Gregg Braden.  Länktips: läser just nu “Catching The Bug Of Synchronicity” av Paul Levy.  Kontakta mig, när ni också kontakterat denna ‘smitta’. :)
______

Leif Erlingsson
2008-10-01

PS: För att göra en anknytning till den aktuella finanskrisen så skickade Lars Österman tidigare i dag en länk till ex-presidentkandidaten Dennis J. Kucinichs ovanligt sunda inlägg i “the financial bailout” debatten.  Kucinich är en själsfrände – han röstade nej till att rädda finansmännens skinn.  Istället vill han att vanliga människors skinn ska räddas.  Om vi nämligen fortsätter att fördjupa krisen genom mer av det sjuka, så kan vi visserligen senarelägga sammanbrottet.  Men till priset av att det blir mycket värre.  Som Lars Österman kommenterade i sitt mail, Kucinichs fru jobbade på American Monetary Institute, AMI, monetary.org.  AMI jobbar hårt för att rensa statsekonomin i USA på “bankstergängen”- dagens parasiter.