av Leif Erlingsson
2008-02-23
Tidigare publicerad på lege.net.
Kan man bli mer knäpp än att bygga sig sitt eget UFO? Jag menar, bara att ha sett ett UFO betraktas ju av konsensustransen som själva definitionen av tokig. Jag hörde t.ex. forskaren Clas Tegenfeldt besvara en fråga inför en större publik i torsdags med att “det finns också de som gör böcker på ufon och tomtar”, för att därmed riktigt poängtera hur tokigt det skulle vara, det som frågeställaren tog upp. (Publikfrågan avsåg om mikrovågsstrålning påverkar vatten, med referens “det finns böcker om detta”. Se vidare Dr. Masaru Emotos bok “The Message from Water”.) Jag får därför tacka Clas Tegenfeldt för inspirationen till att alls skriva denna bloggartikel. Ett ännu större tack dock till Mathias Båge, inte minst för inspirationen jag hämtat från hans Elektriska virvlar – Hypoteser om universum, fri energi och antigravitation. Illustrationen här till vänster är vad jag förstår en idé-skiss från kring 1930-talet av hur en färdig Viktor Schauberger Repulsin-baserad farkost skulle kunna vara konstruerad.
Till höger principskiss för Repulsinen. På länken nyss, sidan 13-14 (12-13 enligt texten nedtill på sidan), beskriver Mathias Båge hur han anser att denna fungerar. Nackdelen är i vilket fall att Repulsinen kräver atmosfär för att kunna starta, även om den troligast i högexiterat läge istället fungerar med elektroner som medium.
Med tanke på att virvlande elektroner av vad jag har kunnat finna tycks vara det gemensamma temat när man studerar olika förslag till framdrivning av UFO:s, som Paul E. Potter, “Developing Better Systems for Space Propulsion” eller Searle-teamets modell-UFO:n (som bevisligen fungerade) eller den s.k. MAGVID:en, eller för all del de olika idéerna på signaturen Evgeny ArSEntyEVs ryska sidor, så tror jag att det är lika bra att hoppa över Schaubergers förkärlek för virvlande vatten och luft, och gå pang på rödbetan, direkt på elektronerna. Och elektroner, hur får man då dessa att ‘hoppa’ (snurra)?
Det är dags för lite teori…
De flesta ingenjörer vet inte om vad fysiker redan rigoröst bevisat såväl teoretiskt som experimentellt: Att Energiprincipen (termodynamikens första huvudsats) kan kan brytas genom att excitera vakuumet. Och det mesta av materien är också vakuum! Denna exitering kan styras ingenjörsmässigt – i enlighet med David Bohms dolda variabel-tolkning av kvantmekaniken, men inte enligt Köpenhamnstolkningen – genom tillräckligt stora magnetiska eller elektriska fält. Fält som skapar koherent bruten symmetri i vakuum-potentialen, vilket möjliggör att ingenjörsmässigt ta ut användbara energier ur vakuumet, ut ur den virtuella världen och in i vår materiella verklighet. (Om man plussar på några dimensioner så gäller givetvis fortfarande Energiprincipen, men den som får gratis energi bryr sig nog inte hur det går till. Redan 1921 lanserades med Einsteins välsignelse Kaluza-Klein Unified Electromagnetics and Gravitation Theory, som alltså ger en 5-dimensionell rum-tid med fyra rums-dimensioner, där vår elektromagnetism är den del av det femdimensionella gravitationsfältet som arbetar i den femte dimensionen.)
Skissen nedan illustrerar det välkända att i en ledare som förs över magnetfält induceras ström.
Till höger visas hur man kan skapa ett elektriskt fält över ett magnetfält. (De flesta illustrationerna är skamlöst kopierade från http://evg-ars.narod.ru/.)
Så vänder vi på burken… och får en elektromagnetisk ‘elektronkastare’.
Men det kan bli ännu mer spännande. Med ett roterande magnetfält kan vi skapa en elektromagnetisk elektronvirvelskapare. Mathias Båge förklarar hur detta kan gå till… Vi lånar några illustrationer från hans GLCRA-MAGVID-annotated.pdf dokument:
En magnetisk nordpol avlänkar elektroner medsols:
En magnetisk sydpol avlänkar elektroner motsols:
Här visas båda polerna samtidigt:
I likhet med ett elektronflöde enligt Alfred Wakemans bipolära torus-virvel (BTV), som ser ut så här…
(Kopierad från Mathias Båge, som i sin tur kopierat den från Charles A. Yost, Network Notes: Toroidal Vortex Flow. Spacecraft Journal, July/Aug/Sept 1991.)
I likhet med BTV:n ovan, så bör elektronerna i en MAGVID cirkulera så här:
Nu finns det givetvis redan de som har byggt andra konstruktioner, men de är hemlighetsfulla med teknologin. Här från två videoclip “The Learning Channel”, 1998: RusUFO01 10.5 MB, RusUFO03 5.72 MB. Det spekuleras om teknologin bakom ursprungligen är utomjordisk: RusUFO02 4.09 MB.
Det ska väl sägas att jag inte riktigt på allvar tänker att vi var och en ska gå hem nu och bygga våra egna UFO:n. Det är om inte annat förenat med stora kostnader, och liksom när man ska bygga nya flygplansmodeller eller bilar, så krävs det en hel del utvecklingsarbete. Men det hindrar ju inte att man kan skissa på konstruktionsprinciperna. Allt för att säkerställa evig knäpp-status. :)
Till dig som förstår engelska rekommenderar jag varmt läsning av Paul E. Potter, “Developing Better Systems for Space Propulsion“, som jag länkade till i början, för en vision av hur ett UFO kan exiteras i steg, tills det kan dra till sig resans mål genom att manipulera själva rum-tiden.
Jag rekommenderar även läsning av Lt. Col. T.E. Bearden (retired). Börja med “Solution to the World Energy Crisis” (PDF) [pappersbesparande version].
Och vill man pula med något hemma i garaget, kan man ju alltid bygga om bilen till vattendrift: skiss 1, skiss 2.
Leif Erlingsson
2008-02-23