av Leif Erlingsson
2006-10-14

Tidigare publicerad på lege.net.

Förtryck, ja.  Metoder?  Mobbing.  Marginalisering.  Ta bloggosfären.  Den svenska delen är i princip stendöd vad gäller svidande systemkritik.  Påstår jag nu.  Varför?  Tänkbara förklaringar är den manipulation Krigskrönike-Thomas länge försökt illustrera (även om han därvid själv i sin tur har använt metoder och provokationer som för mig har passerat den goda smakens gräns).  Ta det mediekritiska forumet som numera huserar på en mailinglista.  Jag har läst en del i gamla arkiv, inte så mycket som jag borde, men en del.  En mycket tydlig teknik för elektronisk mobbing som där användes var att ett flertal anonyma identiteter registrerades för att omedelbart bilda mobbgäng och i samfälld kör stödja “varandra” i hur “dum” den som skulle åsiktsmobbas var.

På nämnda forum var just Krigskrönike-Thomas en av måltavlorna.  Och det gick så illa att en normal listdeltagare gick över på de falska identiternas sida.  Andra var tysta eller kritiserade även de mobbade för att skriva utanför ämnet.  Det är en demokratisk rättighet att vara anonym.  Men när anonymitet istället används att gömma sig bakom för att hindra andra från att arbeta demokratiskt, då har de förbrukat sin moraliska rätt därtill.  Thomas har också på sin blogg “outat” en av högerns handgångna informationskrigare, från sin tidigare anonymitet just bl.a. på ovannämnda mailinglista.  Just Krigskrönike-Thomas råkade riktigt illa ut en tid efter det – mycket grova hot mot hans webbhotell som skrämde dem så illa att de till sist vek sig och sa upp avtalet med Thomas.  Som därför förlorade sina bloggar och domännamn.  (Han har först nu orkat börja blogga igen.)  Även Thomas själv har utsatts för olika trakasserier.

Vanliga journalister lever också farligt, om de ägnar sig åt äkta grävande.  Som Cats Falck och hennes väninna Lena Gräns, som av allt att döma mördades av den östtyska säkerhetstjänsten Stasi eftersom hon kommit smuggling av vapen från Sverige till Östtyskland på spåren.  Det finns författare som hävdar att detta i så fall skett på order från den svenska regeringen.  Eller Fib-journalisterna som fick sitta i fängelse efter att ha avslöjat olaglig övervakning av svenskar.  IB-affären.  Notera att det var de som avslöjade brottet som fick fängelse.  Sådant noteras.  Går inte obemärkt förbi.  Säkert är att minst den ena journalisten ifråga tog lärdom, och nu följer etablissemangets spelregler.

Jag och mina vänner ska publicera några artiklar framöver om hur förtrycket går till.

Leif Erlingsson
2006-10-14