av Barbara Honegger, M.S.

DENNA ARTIKEL ÄR EN SÅ PASS VIKTIG REFERENS ATT DEN LIGGER I DETTA ARTIKELARKIV TROTS ATT DEN INTE ÄR FÖRFATTAD AV LEIF ERLINGSSON.

Tidigare publicerad på svenska i form av en PDF utlagd 2009-01-01 på länk från fotnot 5 av “För att vi inte ska se“.  Översatt 2007-01-18.

   
   

THE
PENTAGON ATTACK
PAPERS

Sju
timmar i september: Klockan som stoppade lögnen

   

Tillägg till

THE TERROR CONSPIRACY
av Jim Marrs

Publicerad 6 september, 2006

av Barbara Honegger, M.S.

översättning: Mikael Wälivaara

   
   

Barbara Honegger, M.S. arbetar sedan 1995 som militäranalytisk journalist på the Naval Post Graduate School, den amerikanska marinens universitet för avancerad vetenskap, teknologi och nationell säkerhet.  Denna forskningsrapport, liksom alla Honeggers rapporter och artiklar om 11 september, är enbart gjorda i egenskap av engegerad privatperson och förespeglar inget officiellt stöd.  Honegger har arbetat som specialrådgivare till the Assistant to the President and White House Policy Analyst (1981-83); var en av de första att skriva om Irangate och den som avslöjade the October Surprise (October Surprise, Tudor, 1989; och den avslöjande dokumentären om Iran-Contra "Cover-Up"); och var inbjuden i egenskap av forskare/vittne vid Los Angeles Citizens 9/11 Grand Jury hearings både den 23 oktober, 2004, och den 27 augusti, 2005, i Patriotic Hall, Los Angeles, Kalifornien.  Mycket av informationen och analysen som ingår i denna bevissammanställning presenterades vid the L.A. Citizens Grand Jury hearings och vid the 9/11 Emergency Truth Convergence på American University, Washington D.C., i juli, 2005.
   

        San Fransisco Chronicle hedrade 100-årsminnet av den stora jordbävningen 1906 med en serie artiklar på första sidan som alla illustrerades av en enda symbol – en bränd klocka som stannat klockan 12 minuter över 5 på morgonen, just i det ögonblick då "The Big One" slog till. 1  Hundra år efter denna fruktansvärda händelse står klockan som stannade både som det yttersta beviset och symbolen som "säger allt".

        Än en gång, nästan hundra år senare, blir klockor som stannat i Pentagon den 11 september, 2001, både det som "säger allt" och det yttersta beviset som raserar den "officiella lögnen" om vad det var som hände den där hemska morgonen.

        Pentagon attackerades första gången klockan 09:32, mycket tidigare än 11/9-kommissionen och den officiella versionen påstår.  (I denna sammanställning av bevisen har det mer exakta klockslaget 09:31,40 "rundats av" för enkelhetens skull.)

        Pentagon och ledande massmedier rapporterade inledningsvis 09:43 som den påstådda tidpunkten för flight 77:s krasch (några rapporter, förmodligen via officiella källor, så sent som 09:48 och 09:47).  Med tiden har den tidpunkt som anges av tjänstemän för när byggnadens fasad påstås ha träffats flyttats tidigare och tidigare, ned till 09:37 (vid tiden för detta arbete), men har aldrig varit i närheten av den faktiska tidpunkten för den första våldsamma händelsen i Pentagon – 09:32.  Det är uppenbart, att om den officiella versionen stämmer, att flight 77 träffade Pentagon kl. 09:37, så kan det inte vara flight 77 som är orsaken till den massiva förödelsen som ägde rum på västra sidan av byggnaden, minst fem minuter tidigare, kl. 09:32.

        Samstämmiga bevis för en våldsam händelse i Pentagon kl 09:32 den 11 september, avsevärt tidigare än den officiella historien säger att något träffat byggnaden:

        Åtskilliga helt vanliga batteridrivna väggklockor på väggarna i den del av Pentagon som attackerades den 11/9 – inklusive en på helikopterplattan alldeles utanför den västra fasaden, stannade mellan 09:31 till strax före 09:32 av någon våldsam påverkan, förmodligen en eller flera bomber inuti byggnaden och/eller i en lastbil eller trailer för byggnadsmaterial, som fanns parkerade alldeles intill den västra ytterväggen.  Den första rapporten från Associated Press, angav att Pentagon skadats utav en "försåtsminerad lastbil".  Marinen publicerade bilden av den stannade klockan på helikopterplattan på en officiell hemsida och ytterligare en av klockorna som stannat finns i 11/9-samlingen på Smithsonian Institution. 2  Detta är bara några av de klockor i Pentagons västra sektion som stannade mellan 09:31 till strax före 09:32 den 11 september.

        April Gallop, en anställd inom armén med säkerhetsklasssing "Top Secret", satt vid sitt skrivbord i arméns administrativa kontor i den västra delen av Pentagon den 11/9, den del av byggnaden som tillfogades de största skadorna, när vad hon berättade hördes och kändes "som en bomb" briserade.  "Som arméanställd med den träning jag fått, vet jag hur en bomb låter och uppträder, speciellt efteråt, och detta lät och uppträdde precis som en bomb.  Det fanns inget flygplan och inga flygplansdelar inne i byggnaden och ingen doft av jetbränsle."  Gallop har fortfarande kvar armbandsuret hon bar den där morgonen, och det har stannat strax efter 09:30.

        FAA:s, det amerikanska luftfartsverkets dokumenterade tidslinje "Executive Summary-Chronology of a Multiple Hijacking Crisis–September 11, 2001" skriver: "09:32 ATC (flygledarna) AEA rapporterar om ett flygplan som kraschat i västra delen av Pentagon." 3  Det är tidpunkten som är kritisk här, inte vad de hävdar har inträffat.

        Danmarks blivande utrikesminister, Per Stig Möller, befann sig i en byggnad i Washington D.C. den 11/9 när han tittade ut, hörde en explosion och såg ett rökmoln stiga upp från Pentagon.  Han tittade omedelbart på sin klocka, som stod på 09:32.  Han medverkade i radiointervjuer i Danmark följande morgon, där han påstod att Pentagon hade attackerats klockan 09:32. 4

        Den 27 augusti, 2002, gav Vita Huset-rådgivaren och nuvarande justitieministern, Alberto Gonzales, sitt marinministeranförande på Naval Postgraduate School, där Gonzales uttryckligen och tydligt anger att "Pentagon attackerades 09:32".  En inspelning från detta avsnitt av hans anförande spelades upp inför 9/11 Emergency Truth Convergence vid American University i Washington, D.C. i juli, 2005, och finns i offentliga handlingar.
   

        Pentagon attackerades med en eller flera bomber vid eller runt kl. 09:32, möjligtvis efterföljt av att ett flygande föremål kraschade i det, som var avsevärt mindre än flight 77, en Boeing 757.
   

        Vi har redan sett att den arméanställda April Gallop, vars klocka stannade på grund av en våldsam händelse i Pentagon kort efter 09:32, påstått att henne militärutbildning och erfarenhet fått henne att dra den omedelbara slutsatsen att orsaken till den inledande explosionen var en bomb.

        Jag har intervjuat en av arméns revisorer från Fort Monmouth, New Jersey, som var tillfälligt utplacerad i Pentagon före, under och efter den 11 september.  Han befann sig i arméns ekonomiavdelning bara minuter innan Pentagon-explosionen på morgonen den 11/9.  Han hade just återvänt till sitt kontor på bottenvåningen i den intilliggande södra sidan av Pentagon, vid kafeterian, när han hörde en explosion och kände hur byggnaden skakade.  Omedelbar efteråt, berättar han, sprang hundratals panikslagna Pentagonanställda förbi i korridoren utanför hans kontor och ut genom den södra entrén, skrikandes "Bomber!" och "En bomb har exploderat!".  Vittnet har begärt att hans namn inte ska offentliggöras i detta sammandrag, men har sagt sig villig att vittna inför en jury eller en oberoende officiell undersökning.

        Arméns ekonomiavdelning/revisionsenhet är en del av, eller angränsar till, arméns personalavdelning, vilka var två av de kontor i den västra delen av Pentagon som ådrog sig störst skadorna vid attacken, det resterande var marinens kommunikationscentral.  Dagen före 11/9, den 10 september, höll försvarsminister Rumsfeld en presskonferens där han erkände att Pentagon "saknade" – kunde inte redovisa och behövde "hitta" – 2,3 biljoner dollar (andra källor säger 2,6 biljoner).  Var revisorerna, som kunde "följa pengaspåret" och de datorer som kunde hjälpa till med detta, medvetna måltavlor?  Det är värt att notera att Pentagons chefsekonom vid denna tidpunkt, Dov Zakheim, som också bekräftat de saknade biljonerna, hade ett företag som specialiserar sig på utrustning för att fjärrstyra flygplan.  Eftersom vrakspillror inifrån Pentagon har identifierats som den främre delen av den främre kompressorn från en JT8D turbojetmotor, och som används i A-3 Sky Warrior-plan, 5  och eftersom flygvapnets A-3 Sky Warrior-plan – som normalt har pilot – i hemlighet byggts om för radiostyrning och utrustats med missiler i en mycket sektionsuppdelad operation vid en flygplats nära Fort Collins-Loveland-flygplatsen i Colorado månaderna innan den 11/9, 6  växer frågorna ytterligare om Pentagons revisorer och deras databaser var avsiktliga mål den 11/9.
   

        Armérevisorn från Ft. Monmouth och hans två kolleger såg också bombhundar, med K-9 förare i kamouflageuniformer, vid Pentagons tunnelbanestation alldeles utanför Pentagon ungefär klockan 07:30 den 11/9.  Han säger att K-9 bombhundar inte varit i Penatgons tunnelbanestation före den 11/9, eller senare, utan bara den dagen.  Eftersom K-9 bombhundar normalt inte letar efter flygplan utan bomber, är det tydligt att ett bombangrepp förväntades.  April Gallop säger också att hon såg K-9 bombhundar den morgonen, när hon stod och tittade ner på tunnelbanestationen.

        Överlevande ögonvittnen inifrån den västra delen av Pentagon rapporterar hur explosionen fick fönstren att först tryckas utåt och sedan inåt. 7

        Flera vittnen har berättat att de kände doften av kordit efter den första explosionen vid Pentagon, ett explosivt ämne som har en mycket distinkt och annorlunda doft jämfört med jetbränsle. 8  Och, som vi redan noterat, sa April Gallop att det inte doftade jetbränsle inne i den värst skadade sektionen av byggnaden, direkt efter den våldsamma händelse som fick hennes klocka att stanna, strax efter 09:30.

        Till och med försvarsminister Rumsfeld berättade för nyhetsankaret Sam Donaldson, i en intervju på ABC News, strax efter den 11/9, att han först trodde att den var en bomb som exploderat i byggnaden.  Donaldson: "Vad trodde ni att det var?" Rumsfeld: "En bomb? Jag hade ingen aning…"

        Det är viktigt att notera att en eller flera bombexplosioner kl. 09:32 på bottenvåningen av Pentagons västra sektion inte motsäger påståendet att det också senare, eller nästan samtidigt, inträffade en krasch från något flygande föremål – ett flygplan med pilot, ett radiostyrt, obemannat plan eller en missil – i samma eller en närliggande sektion av byggnaden, vilket skulle kunna vara orsaken till att delar av den västra sektionen kollapsade ungefär 20 minuter efter den första våldsamma händelsen.  Faktum är, att om en värmesökande robot träffade byggnaden efter bomben/bomberna, skulle värmeutvecklingen härifrån vara ett mål för missilen. Kom ihåg att A-3 Sky Warrior-planen byggdes om strax innan 11/9, inte bara för att kunna radiostyras utan också för missil-bestyckning.  Det cirkelrunda utgångshålet i "C"-ringens innevägg är bevis för att en missil eller ett pilotstyrt eller fjärrstyrt flygplan betydligt mindre än flight 77, också träffade byggnaden efter att bomberna exploderat och penetrerade den tredje ringen, eftersom bombdetonationer inte kunde orsaka ett sådant nästan helt symmetriskt runt hål.
   

        Jag har intervjuat försvarsministeriets tillförordnade statssekreterare för Special Operations den 11/9, Robert Andrews – den högst placerade civilisten i ledningen för specialoperationer under försvarsminister Rumsfeld – som tillhört Gröna baskrarna och vars kontor ligger på andra våningen i Pentagons södra sektion, intill den västra. Medan han ritar upp hur han rörde sig den där morgonen på en skiss av Pentagon, avslöjar han följande:

        Omedelbart efter att det andra planet flugit in i World Trade Center, klockan 09:03, lämnade försvarsminister Rumsfeld sitt kontor på Potomac-sidan av Pentagon för att (endast) gå tvärs över hallen på samma våning till sitt Excecutive Support Center (ESC), som först och främst var avsett för telefonkonferenser.  Där anslöt han sig till en telefonkonferens med den högsta  regeringsledningen, under Richard Clarke (dåvarande chef för Vita Husets kontraterroristgrupp, övers. anm), från medierummet i Vita Husets Situation Room.  I sin bok, Against All Enemies, bekräftar Clarke att Rumsfeld var en av de första i regeringen på telefonkonferensen, strax efter att det andra WCT-tornet träffats.  Clarkes berättelse, och Andrews bekräftelse av detta, står i totalt motsatsförhållande till den officiella mörkläggningen och 11/9-kommissionen, som hävdar att försvarsminister Rumsfeld inte kunde lokaliseras förrän kring 10:30, då han klev in i National Military Command Center (NMCC).  Det faktum att Rumsfeld, militärens högste civile chef, deltog i Clarkes telefonkonferens med högste chefen för FAA, Jane Garvey, visar också att det är en ren lögn som den officiella historieskrivningen gör gällande, att jaktplan inte lyfte i tid, på grund av att FAA och militären inte "kunde kommunicera med varandra" den 11/9.  De absolut högsta cheferna för Pentagon och FAA hade ett pågående samtal via Clarkes telefonkonferens redan klockan 09:15.  Clarkes telefonkonferens finns inspelad under namnet "the Butterfield tape", från 11/9. [Under Watergate-skandalen på 1970-talet, var Richard Nixsons hemliga inspelningar från Ovala rummet i Vita Huset, som avslöjades av Alexander Butterfield, den "rykande pistol" som tvingade Nixon att avgå för att inte ställas inför riksrätt och förhör i senaten.]

        Omedelbart efter att det andra WTC-tornet träffats, 09:03, lämnar Andrews och hans medarbetare kontoret och springer allt vad de kan ner till försvarsministerns kontraterroristcenter (CTC) i källaren på den västra sektionen, under våningen där den våldsamma händelsen inträffade denna morgon, och kommer fram ungefär 09:10.  Medan han och hans medarbetare befann sig i CTC i den västra sektionens källare, inträffade något våldsamt som fick skivor att lossna från taket och rök att komma in i rummet.  Andrews tittade genast på sin klocka, som visade 09:35, men som ställts fram för att han inte skulle komma försent till möten, vilket sätter den korrekta tidpunkten till närmare 09:32.  Han och hans medarbetare evakuerar CTC i avsikt att sammanstråla med Rumsfeld i hans ESC, på andra sidan hallen från Rumsfelds kontor.  Han säger att Rumsfeld redan satt i en telekonferens med Vita Huset när de anlände.  På vägen till Rumsfelds ESC, berättar Andrews, att i en av inneringarnas korridorer på den västra sektionen, "fick vi kliva över döda kroppar" för att komma fram till innergården. (Anm: Detta är ytterligare två ringar längre in än det innersta hålet från vad det nu kan vara som ska ha träffat Pentagon den här morgonen.)
   

        Väl framme vid innergården sprang Andrews och hans medarbetare så fort de kunde till Rumsfelds Executive Support Center, ESC, där han anslöt till Rumsfeld i egenskap av dennes rådgivare för speciella operationer/kontraterrorism, mitt under den pågående telefonkonferensen med Clarke i Vita Huset.  Andrews säger också att försvarsminister Rumsfeld samtalade med president Bush inifrån Pentagons ESC.  Om detta var i telefonkonferensen eller på direkttelefon eller på något annat sätt berättades inte.  Det faktum att Rumsfeld personligen kommunicerade med Bush den 11/9 medan han befann sig i Pentagons ESC fanns publicerat på en av försvarsministeriets officiella webbsidor. 9

        Fastighetsskötaren i World Trade Center, William "Willy" Rodriguez, den siste vid sidan av räddningspersonal att lämna WTC vid liv den 11/9, har vittnat om att han befann sig på första källarplanet av WTC när en kraftig explosion briserade alldeles under honom, ännu längre ned i källarvåningarna, ett par sekunder innan flygplanet flög in i byggnaden högre upp 10.  Eftersom Robert Andrews avslöjade, att den västra sidans källarplan skadades ca. 09:32 och eftersom vi vet att det som orsakade 09:32 attacken mot Pentagon inte var en flygplanskrasch utan sprängämnen, så finns det därför ögon- och öronvittnen om bombexplosioner både ifrån Penatgons och WTC:s källare innan båda byggnaderna träffades av något från utsidan.

        Eftersom ingen "utomstående" terrorist, från al Qaida eller någon annanstans, kunde ha tillgång vare sig till Pentagon eller den omfattande tillgång till WTC som skulle behövas för att placera ut bomber i förväg, återstår bara insiders ifrån vårt eget land som kunde placera ut bomber i både Pentagon och i WTC.  Vidare, eftersom källarexplosionen(-erna), som Rodriguez uppfattade inträffade innan tornet träffades av flygplanet; eftersom ett flygplan som inte kontrollerades av samma personer som avfyrade bomben(-erna) i källarvåningarna hade kunnat gira i sista sekund, och spolierat planet-som-träffar-byggnaden-förklaringen till att byggnaden senare rasar; och eftersom källarexplosionerna var nödvändiga för att byggnaderna senare skulle kollapsa genom kontrollerad sprängning, måste samma inhemska insiders ha kontrollerat både källarexplosionerna och de inkommande planen. Så, även om al Qaida-terrorister befann sig på de inkommande planen, hade de inte den slutgiltiga kontrollen över planen när de träffade byggnaderna, eftersom detta måste kunna ha garanterats av inhemska/amerikanska kontrollörer för att säkerställa att inte källarbomberna skulle explodera i förtid och spoliera flygplansversionen.  Detta är en mycket kritisk del av resonemanget, eftersom det lägger jurisdiktionen för massmorden i WTC utanför Bush-administrationens FBI, som kontrollerar brott som begås i luftrummet, och placerar det direkt på delstaten New York, eftersom mord är ett delstatsbrott och massmord är summan av flera enskilda delstatsbrott.  Eftersom de som kontrollerade explosionerna i källaren måste vara samma som kontrollerade flygplanens sista minuter, och dessa uppenbarligen befann sig på marken, inte i luften, kan en domstol på Manhattan plötsligt dra domvärjon över Bush-Cheneys Reichtags-brand ur deras händer.

        Då de faktiska händelseförloppen i Pentagon och WTC är så likartade, är det logiskt att dra slutsatsen att samma inhemska/amerikanska terrorister var skyldiga till utplaceringen av detonatorer och bomber – både inne i WTC och inne i Pentagon.  Alltså, att en och samma grupp av amerikanska terrorister – inte al Qaida eller några andra utländska terrorister – måste ha planerat både WTC- och Pentagonattackerna, och dessutom kontrollerat både de inblandade flygplanen samt explosionerna som ägde rum inne i byggnaderna i realtid den 11 september.

        Förutom den stora mängd bevis som existerar för att flight 77 inte kraschade i Pentagon – som exempelvis det lilla hålet i den västra sektionen av Pentagon som inte är stort nog för flygplanskroppen, än mindre vingbredden; inga skador på gräsmattan som flight 77 skulle ha landat och kanat på innan byggnaden träffades; vrakdelar vid platsen som identifierats som tillhörande en A-3 Sky Warrior, ett betydligt mindre flygplan än flight 77, en Boeing 757; Pentagons begäran till media denna morgon att inte ta några närbilder, etc – så finns även officiella bevis för att flight 77 inte var det som träffade byggnaden:

        I flygvapnets egen redogörelse för händelserna den 11/9, Air War Over AmericaI, avslöjar den NORAD-general (the North American Aerospace Defense Command) som slutligen beordrar upp jaktplan den 11/9, om än för sent, general Larry Arnold, att han gav order om att ett av jaktplanen skulle göra en lågflygning över Pentagon kort efter morgonens attack, och att hans pilot rapporterade tillbaka att det inte fanns några bevis för att ett plan träffat byggnaden.  Det är detta jaktplan — inte flight 77 — som med största sannolikhet är det plan som trafikledarna på Dulles-flygplatsen ser göra en snäv 270-graders dykning, innan det försvinner från radarskärmarna.  [När ett flygplan flyger så lågt att det inte syns, brukar man säga att det flyger "under radarn".]  Militärpiloter – som den som beordrades av general Arnold att rapportera om skadorna på Pentagon – tränas i att flyga ett hundratal meter över marken för att inte synas på radar.  Faktum är, att när trafikledaren som ansvarade för planet och hennes kolleger betraktade den extremt avancerade 270-gradersmanövern på hennes skärm, var de övertygade om att planet vars radareko de såg genomföra denna oerhört svåra prestation var från ett amerikanskt militärflygplan.  Med största sannolikhet var det också så.
   

        Vi kan alltså misstänka att det troliga skälet till varför Pentagon vägrar att flytta officiella tidpunkten för "flight 77:s" kollision, 09:37, till den faktiska tidpunkten för explosionerna där, 09:32, är för att låtsas att radarekot från Arnolds jaktplan, som flög in strax innan 09:37, istället var "flight 77".  Eftersom den officiella versionen hävdar att 09:37-kraschen var den enda attacken på Pentagon denna morgon, fastän händelserna på marken redan inträffat när general Arnolds jaktflyg anländer, kan Pentagon inte bekräfta den tidigare 09:32-tidpunkten utan att avslöja en attack på byggnaden innan den påstådda flygplanskraschen.

        Det är signifikant att 11/9-kommissionens rapport undviker vittnesmålet från transportminister Norman Mineta, inför den egna kommissionen, och att detta bara gällde för just Minetas vittnesmål.  Det tydliga skälet för denna uppenbara och riktade censur är att Minetas ögonvittnesmål är oerhörd farligt för den officiella mörkläggningen.  Det avsnitt av Minetas vittnesmål som är särskilt farligt är hans påstående att vicepresident Cheney, som leder presidentens Emergency Operations Center (PEOC) under Vita Huset sedan före Minetas ankomst till PEOC, klockan 09:20, insisterade till en förbluffad "ung man", att "orderna (som Cheney tidigare givit till samme individ) fortfarande gällde".  De som givits när mannen berättat för Cheney att det förmodade planet man följt som ett radareko var 50, sedan 20 och så bara 10 miles från Washington – och som bara kan ha varit att planet inte fick skjutas ned.  Annars hade det ju inte funnits några skäl för agenten att fortsätta fråga Cheney om den fortfarande gällde, trots att planet nästan var rakt ovanför huvudet på Cheney själv.  Detta är kritiskt eftersom tidpunkten kan fastställas utifrån Minetas vittnesmål: eftersom Mineta anlände till PEOC klockan 09:20, och diskussionen mellan Cheney och agenten, om ordern fortfarande gällde, skulle ha ägt rum 5 till 6 minuter efter det, någonstans runt 09:25, kan man fastställa utifrån radarekots officiellt uppgivna hastighet på 870 km/h, att vad den än var som närmade sig så snabbt, anlände i närheten av Pentagon runt 09:32 – alltså ingenstans i närheten av den officiella mörkläggningsversionens 09:43 eller ens den sex minuter tidigare tidpunkt, 09:37, vilken Pentagon till slut angav som den påstådda tidpunkten för kraschen.
   
   

        Allt detta inträffade också klockan 09:32:

  • Efter att oförklarligt ha väntat, trots att man visste att båda WTC-tornen befann sig under attack, börjar Secret Service plötsligt agera som om attackerna är "verkliga" och forslar nu skyndsamt ut president Bush ur biblioteket i den skola i Florida där han har läst med eleverna.
  • Brandmännen blir plötsligt beordrade att lämna WTC 1.
  • New York-börsen stängs plötsligt.
  • Kapningen av flight 93 inleds med att en flygvärdinna knivhuggs och att en av den påstådda kaparna meddelar att det finns en bomb ombord, vilket avlyssnas av flygledningen.

   

        Andra relevanta intervjuer:

        Jag intervjuade den ökände "ensamme taxichauffören", vars taxi är den enda bil som fortfarande kan ses parkerad på motorvägen I-395 ovanför Pentagons gräsmatta, i riktning mot den västra fasaden, efter att alla andra bilar lämnat motorvägen.  Taxin kan ses på bilder från morgonen den 11/9, som även kan ses på nätet.  Chauffören säger att hans bil var den sista som släpptes upp på den sektionen av I-395 innan polisen satte upp barrikader och att han beslutade att inte omedelbart lämna platsen som alla andra,"eftersom jag förstod att det var ett historiskt ögonblick och jag ville se det med egna ögon."  Han hävdade att han inte sett några bevis för att ett plan träffat byggnaden, inte heller några flygplansdelar på gräsmattan vid tidpunkten då han anlände, vilket var efter den första våldsamma händelsen i byggnaden, medan svart rök bolmade upp eldar rasade inifrån byggnaden till höger.  Taxichauffören ritade ett diagram av vad han sett den morgonen medan han betraktade Pentagons västra fasad från I-395.

        Jag intervjuade en av marinens informationsofficerare på Naval Command Center, en av de två större sektionerna av Pentagons västra del som förstördes den 11/9, tillsammans med arméns ekonomiavdelning/revisionsenhet, som tidigare nämnts.  Officeren befann sig inte i byggnaden den här morgonen men blev tidigt tillförordnad posten som informationsansvarig vid det underjordiska "back up-Pentagon" som ligger i Pennsylvania, nära gränsen till Maryland, Site R.  Denna marinofficer som blev ögonvittne inne i Site R berättade att  vice försvarsminister Wolfowitz och senare vicepresident Cheney flögs till Site R:s underjordiska bunker, som en följd av att Richard Clarke officiellt deklarerat: "Continuity of Government/Continuity of Operations" (COG/COOP) på morgonen den 11/9.  Detta bekräftas av Clarkes bok, Against All Enemies, i vilken han rapporterar att Rumsfeld utsåg Wolfowitz att vara COG/COOP-representant vid Site R i hans ställe.  Det kan ha betydelse att Site R och Camp David inte ligger långt ifrån platsen där flight 93 kraschade.  Fler detaljer om Site R, vid och efter 11/9, finns även i James Bamfords bok, A Pretext for War.

        Den 4 februari, 2004 intervjuade jag flygvapengeneralen Ralph Eberhart, som ledde NORAD den 11/9.  Mig veterligen hade general Eberhart inte givit några andra intervjuer sedan händelserna den 1 september.  Innan jag ställde några frågor gav jag Eberhart kopior från alla de pressklipp som publicerats fram tills dess, angående den förvirring som rådde bland personalen inom NORAD:s nordöstra sektor (NEADS), vilka ledde NORAD:s "Vigilant Guardian/Vigilant Warrior" den morgonen, två övningar i krigsberedskap.  Vid tidpunkten för intervjun uppmärksammades alltså den dåvarande chefen för NORAD angående den inledande förvirringen hos hans egen övningspersonal på NEADS den 11/9 om vad som var övningsrapporter och vad som var inkommande rapporter om de verkliga kapningarna.

        Min första fråga till general Eberhart var om det fanns något samband mellan NORAD:s  "Vigilant Guardian/Vigilant Warrior"-övning den 11/9 och den övningen som handlade om flygplan som störtar in i byggnader som samtidigt ägde rum på National Reconnaissance Office (NRO) högkvarter utanför Washington D.C. 12/första citat  Han svarade: "Nej."  Detta förvånade mig, eftersom en så stor del av NRO:s personal kommer från hans egen gren, flygvapnet.  Jag bad honom bekräfta det han sagt, och fick återigen svaret: "Nej."  För att bana väg för nästa fråga, nämnde jag att NEADS "övningschef", överstelöjtnant Dawne Deskins, hade sagt att hon varit förvirrad över huruvida rapporterna om kapade plan den där morgonen var "verkliga livet" eller bara "del av spelet".  Detta, sa jag, visade att NORAD:s övningar den morgonen måste ha byggt på ett kapningsscenario åtminstone snarlikt de faktiska attackerna, eftersom det annars inte funnits någon anledning till förvirring.  Efter att ha funderat ett ögonblick på detta vägrade general Eberhart därefter att svara på fler frågor och avslutade abrupt intervjun.

        Förutom de redan välkända och officiellt bekräftade bevisen på Bushadministrationens förkännedom angående de ungefärliga planerna för 11 september-attackerna – tidiga varningar från underrättelsetjänster i så många som 11 länder och innehållet i den nu så famösa briefingen från den 6 augusti, 2001 (en 10-sidig rapport som ännu inte blivit offentliggjord) etc. – finns det starka bevis på att personer inom Bushadministrationen hade en närmast perfekt – om inte total – förhandskännedom om både detaljerna och datumet för 11 september-attacken:

        (Anm: Att personerna inom Bushadministrationen hade förhandskännedom om datum och detaljer för en "utomstående" attack motbevisar inte att dessa insiders även underlättat eller till och med orkestrerat attackerna.  Sammansvärjningen bakom attentatet den 11 september påminner om Riksdagsbranden i Berlin, efter vilken Hitler snabbt kunde konsolidera sin makt.  Liksom vid den av nazisterna underlättade Riksdagsbranden, så fanns det en verklig, om än högst osannolik att lyckas, "utomstående" komplott, som administrationens egen personal fått kännedom om i förväg.  I hemlighet skyddade de sedan den här sammansvärjningen och hjälpte den på traven för att försäkra sig om, att den inte bara lyckades, utan lyckades på ett spektakulärt sätt, som den nödvändiga psykologiska operationen för att rättfärdiga hela den efterföljande globala och inhemska agendan från Bush och Cheney.)

        1) Strax efter den 11 september rapporterar Newsweek att före den 11/9 påbörjade Bushadministrationen en övervakning/avlyssning i enlighet med Foreign Intelligence Surveillance Act-domstolen (FISA) på "upp till 20" misstänkta al Qaida-terrorister i USA, men att FISA-domstolens dåvarande chefsdomare, Royce Lambert, senare beordrade att den pågående övervakningen skulle avbrytas.  Detta kan bara betyda en sak – att avlyssningen inleddes av justitiedepartementet/FBI/NSA innan man fått klartecken från FISA-domstolen för detta, precis som varit fallet med de ökända NSA-avlyssningarna utan FISA-godkännande som ägt rum efter 11/9.

        Eftersom "upp till 20" är ett fyndigt sätt att säga "19" utan att koppla samman det med 11/9 i klartext, har Bushadministrationens justitiedepartement/FBI/NSA nästan med säkerhet inlett övervakning av samtliga 19, eller så gott som samtliga 19, av de inom kort, påstådda kaparna, före den 11/9.  Även om domare Lamberth beordrat att övervakningen skulle avslutas när administrationen fyllde i den formella rannsakningsordern, finns det bevis för att Bushadministrationen vägrade lyda detta beslut att avbryta avlyssningen och fortsatte övervakningen av de påstådda kaparna fram till och även under den 11 september.

        Zacharias Moussaoui, den ende person som ställts inför rätta av Bushadministrationen för något som ens är relaterat till 11/9, har i domstolshandlingar påstått att både han "och mina (al Qaida-) bröder" övervakades i USA innan den 11/9 och att Bushadministrationen vet att han kan bevisa det.  Hur skulle detta vara möjligt?  Om Moussaoui var en av dessa "upp till 20" al Qaida-lierade terroristmisstänkta som övervakades innan 11/9 utan att detta godkänts i förväg av FISA, som Newsweek rapporterar, då ingick också Moussaoui i de "upp till 20" avlyssningar som domare Lamberth beordrade skulle avbrytas.  Moussaoui har, trots allt, utpekats som den "20:e kaparen" i 11/9-konspirationen.  Förbluffande nog kräver FISA-lagen att om domstolen ogillar en övervakning som satts igång innan man ansökt om tillstånd för den, som i det här fallet, är domstolen tvingad att informera "måltavlan" för avlyssningen och informera honom om anledningen regeringen angivit i sin övervakningsansökan.  Moussaoui säger att han kan "bevisa" att Bushadministrationen/FBI satte igång en övervakning av honom innan den 11/9, eftersom, deduktivt, FISA-domstolen själv, efter Lamberths beslut att övervakningen skulle upphöra, meddelade honom om detta — och de övriga av dessa "upp till 20".
   

        Om så är fallet öppnar detta upp möjligheten att FISA-domstolen även informerade de flesta eller samtliga 19 av de "upp till 20" misstänkta 11/9-kaparna före den 11/9, att de var övervakade av Bushadministrationen — och även varför de var övervakade.  Detta kastar också nytt ljus på Pentagons uppgifter, att den då hemliga dataefterforskningen, under namnet "Able Danger", skulle ha spårat den ledande 11 septemberkaparen, Mohammed Atta och minst fyra av de övriga 19 kaparna redan i januari, 2000, när Atta faktiskt anlände till USA, enligt Daniel Hopsicker, i boken Welcome to Terrorland.  FBI har felaktigt påstått — och påstår fortfarande felaktigt — att Atta inte anlände till USA förrän sommaren 2000, alltså ett halvår senare.  Den troliga anledningen bakom denna avsiktliga lögn om när Atta först anlände, är det som är känt kring vad Atta sysslade med i USA, mellan januari och sommaren 2000.  Hopsicker avslöjar att, bland andra sysselsättningar, gjorde Atta ett besök i Portland, Maine, i mars, 2000, och kanske till och med tidigare.  Ett kvarhängande "mysterium" från den officiella versionen är ju varför Atta körde till Portland i Maine den 10 september, dagen innan 11/9, och sedan flög från Portland till Boston tidigt på morgonen den 11 september.  Svaret på detta "mysterium", som FBI uppenbarligen redan känner väl till, är kopplingen till vad Atta gjorde i Portland innan administrationen erkänner att han ens befann sig i landet, såväl som vad han gjorde där dagen innan den 11/9 och tidigt på morgonen den 11/9.  Detta kan ha något att göra med att CIA lär göra hemliga flygningar ut ifrån en flygplats i Portland, Maine, och att fångar har påstått att de flugits ut ur landet för förhör, i speciella jetplan efter att först ha mellanlandat på Portland’s International Jet Port. 12

        FBI:s ledande bin Laden/al Qaida-jägare fram tills strax före den 11/9, John O’Neill, "råkade" befinna sig på samma hotell i samma stad i närheten av Tarragona i Spanien, i mitten av juli, 2001, alldeles innan ledaren för kaparna, Mohammed Atta, och komplottkoordinatorn för 11/9, Ramzi Binalshibh var där.  Vissa i Bushadministrationen tror nu att även "hjärnan" bakom 11/9, Khalid Sheikh Mohammed (KSM), kom dit för vad 11/9-kommissionen kallar "Det sista planeringsmötet inför 11/9".  Detta kan inte vara — och är inte — en tillfällighet. O’Neill, som stod i nära kontakt med den tyska underrättelsetjänsten, påminner sig att Atta var ledare för den "tyska cellen" för 11/9-attackerna, och spanska underrättelsetjänsten hade uppenbarligen blivit förvarnad om det förestående mötet och fanns på hotellet för att övervaka/avlyssna/bugga rummet där mötet skulle hållas.  O’Neill och hans tjänst, Bushadministrationens FBI, kände därför till varenda detalj, eller i alla fall nästan varenda detalj, om den planerade komplotten minst två månader i förväg.

        En annan, kanske lika viktig detalj, är att europeiska medier rapporterade att bin Laden befann sig på ett amerikanskt sjukhus i Dubai, sängbunden inför en operation, vid exakt samma tidpunkt, i mitten av juli, 2001, som "det sista planeringsmötet inför 11/9" ägde rum i Spanien.  Bin Laden ska, enligt uppgift, ha fått besök på sjukhuset av chefen för CIA-kontoret i regionen.  Därför är det naturligt att fråga sig om bin Laden blev uppringd av Atta, Binalshibh och kanske även KSM, eller vice versa, medan de senare hade "det sista planeringsmötet inför 11/9" i det hotell O’Neill låtit bugga i förväg.  Om så skulle vara fallet, hade O’Neill, FBI och de ledande inom Bushadministrationen – inklusive O’Neills chef vid den här tidpunkten, justitieminister Ashcroft, som plötsligt slutade flyga kommersiellt ungefär samtidigt -  kunskap om inte bara varje detalj i 11/9-planerna fram tills dess, men med största säkerhet avlyssnade de alla "utomstående" nyckelkonspiratörer i de sista planeringsskedena, förmodligen inklusive bin Laden själv, på band — helt klart ytterligare ett "Butterfield-band" att begära offentliggjort genom domstol.

        Som jag noterat tidigare, just precis på dagen den 11/9, genomförde NORAD/flygvapnet försvarsövningar på scenarier som inkluderade flerfaldiga kapningar, och NRO hade en övning på scenariot att ett flygplan störtade in i ett tornen på deras högkvarter alldeles utanför Washington D.C. 11 –  där åtskilliga i personalen kom från flygvapnet och CIA.  Det är närmast omöjligt att detta kunna äga rum om inte övningarna, även kallade krigsspelen, inte medvetet tagits fram för att spegla vad man fått reda på från ovan nämnda förhandsunderrättelser.  Alltså, anledningen till krigsspelen den 11/9 var att träna sig i att försvara sig mot just den typen av anfall som man redan fått kännedom om genom John O’Neills avlyssning i Tarragona, Pentagons "Able Danger"-dataefterforskningar och FBI:s övervakning, utan domstolsbeslut, av de "upp till 20" ("19"?) misstänkta Al Qaida-terroristerna.  Man genomför inte övningar i multimiljondollarklassen som man inte "kan föreställa sig".  Det faktiska datumet för attacken — den 11 september — valdes sedan ut för att överensstämma med Pentagons övningar, vilket i sin tur speglade de faktiska attackplanerna (se nedan).

        Kanske den mest springande punkten för att bevisa Bushadministrationens delaktighet i 11/9, är att ledaren för kaparna, Mohammed Atta, tog med sig information till "det sista planeringsmötet inför 11/9" i Spanien, att "tidpunkten har bestämts" (m.a.o. av någon annan än Atta), och att han, Atta, inte kände till det ännu, men skulle "veta det" inom fem till sex veckor, eller i slutet av augusti, 2001. 13  Atta väntade alltså på att få reda på datumet för "sin egen" attack.  Denna sista pusselbit föll på plats under den första fasen av rättegången mot Zacharias Moussaoui, i den 58-sidiga avskriften av förhören med Khalid Sheikh Mohammed, "hjärnan" bakom 11/9, som lästes in i rättegångsprotokollet av Bushadministrationens åklagare.  I avskriften från KSM framgår det, att bin Laden och KSM "lät Atta själv välja" både de slutgiltiga målen och datumet för attacken. 14  Utifrån detta kan vi alltså dra slutsatsen att varken bin Laden, "hjärnan" KSM eller "koordinatorn" Binalshibh valde 11 september som datum för attacken.  Dessutom, efter vad som framgår av Attas samtal med  Binalshibh — och förmodligen även KSA och kanske till och med bin Laden via telefon — under "det sista planeringsmötet" i Spanien, vet vi även att inte heller Atta visste det.  Atta väntade på att få veta datumet för sin "egen" attack, fem till sex veckor efter det "sista planeringsmötet inför 11/9" i mitten av juli, och att datumet inte kom ifrån hans överordnade inom Al Qaida.  Det måste alltså ligga till så, oavsett att KSM påstår att han "lät" Atta välja datumet, att ingen av de främsta "utomstående" terroristkonspiratörerna valde datumet för 11 septemberattackerna, inklusive Atta.

        Nyckeln och det centrala faktumet i hela 11/9-komplotten är att attackdatumet som Atta "väntade på" var samma datum som Bushadministrationens planerade krigsspel, som, likt en ond cirkel, hade författats för att spegla innehållet i Attas anfallsplan, uppdagad genom underrättelseverksamhet överlämnad till O’Neill från "det sista planeringsmötet" nära Tarragona, Pentagons "Able Dager"-spaning på Atta och FBI:s olagliga övervakning av Atta och de andra blivande, påstådda kaparna.  Atta var sålunda den ende Bushadministrationen läckte till när datumet för krigsspelen — den 11/9 — hade valts ut och han köpte sin enkelbiljett så snart han fått reda på det, i slutet av augusti, 2001, exakt som han hade förutsagt vid "det sista planeringsmötet".  Den främste av Bushadministrationens konspiratörer är alltså den som överlämnade administrationens krigsspelsplaner och datum — den 11/9 — till Mohammed Atta.

        Generallöjtnant Mahmoud Ahmed, dåvarande chefen för Pakistans underrättelsetjänst, ISI, är en av de huvudmisstänkta för att vara mellanhanden som förde vidare krigsspelsinformationen från den främste konspiratören inom Bushadministrationen till Atta.  På morgonen den 11/9 åt han frukost med den blivande chefen för CIA, Porter J. Goss, och senator Bob Graham, som sedermera var en av ordförandena i den samlade kongressens "undersökning" av 11/9-attackerna.  Han träffade även chefen för CIA, George Tenet, och med flera av ledarna i Pentagon, som just skulle genomföra sina krigsspel, dagarna innan 11/9.  Det är mest troligt att det var han som fick reda på detaljerna och datumet för Pentagons försvarsövning och vidarebefordrade detta, personligen eller indirekt, till Atta, eftersom Ahmed även attesterade en överföring på 100.000 dollar till Atta strax innan 11/9.  Atta bekräftade sedan 11/9 som datumet för krigsspelen — vilket var datumet för anfallen — i hans numer så välkända, NSA-avlyssnade telefonsamtal till KSM den 10 september, där han förmedlade: "Matchen ska nu börja.  Timmen noll är i morgon." "Match" är ett annat sätt att uttrycka en "övning" eller ett "krigsspel".  Denna avgörande telefonavlyssning, den 10/9, genomfördes med största sannolikhet utan inhämtande av beslut från FISA-domstolen, vilket belägger den nuvarande CIA-chefen och dåvarande NSA-direktören, general Michael Hayden, med lögn när han uppenbarligen gör det falska påståendet att den "första" olagliga telefonavlyssningen beslutades som en defensiv reaktion på 11/9, och därför inträffade efter attackerna.

        Ett annat kvardröjande "mysterium" från den 11 september är varför general Eberhart, befälhavare för NORAD den 11/9, inför 11/9-kommissionen hävdade att man den här morgonen genomförde, bland annat, planlagda, "Sovjet-tidsliknande" försvarsövningar 15  där amerikanska attackplan skulle försvara landet mot ryskt kärnvapenflyg.  Det var ju, trots allt, tio år sedan som Sovjetunionen hade upphört att existera.  Han sa inte "ryska", han sa "sovjetiska".  Detta är ytterst märkligt ända tills man upptäcker att, oavsett myndigheters och mediers påståenden att 11 september var något alldeles unikt och att luftrummet ovanför USA "aldrig tidigare" hade tömts på samtliga kommersiella och privata civila flygplan, NORAD för fyrtio år sedan genomfört en annan försvarsövning, som även den tömde hela luftrummet över centrala USA.  Detta var den 14 oktober, 1961, i ett krigsspel kallat "Sky Shield II", som byggde på ett scenario om hur man skulle försvara sig mot anfall från sovjetiskt bombflyg mot New York City. 16  Den största skillnaden mellan övningen 1961 och den 11 september är att tömningen av luftrummet meddelades till allmänheten i förväg inför "Sky Shield".  Denna övning med sitt ursprung under Sovjettiden, och som inkluderade 1.800 amerikanska och 15 kanadensiska militärflygplan, utnämndes till "den största övningen som någonsin genomförts  av västerländska flygförsvarsstyrkor", och nämns i flygvapnets egen sammanställning över vad som inträffade den 11 september, Air War Over America. Faktum är att general Larry Arnold, NORAD:s befälhavare för kontinentala USA den 11/9, direkt underställd general Eberhart, och som till slut beordrade jaktplan i luften  för att sent omsider möta kapningshotet, i boken mycket medvetet noterade de kusliga likheterna med flygvapnets krigsspel 1961.  Inte bara för att NORAD-övningarna 1961 och NORAD:s "Sovjet-tidslika" 11 september krigsspelsscenarier båda inkluderade anfall mot New York City; under övningen 1961 var det amerikanska militärplan som spelade rollen som sovjetiska bombplan.  Med andra ord, den amerikanska militären författade i förväg både försvaret och "anfallet" med sina egna plan, som låtsades vara sovjetiska.  Om general Eberharts vittnesmål inför 11/9-kommissionen är korrekt, kan NORAD ha genomfört en övning från "Sovjet-eran" snarlik den år 1961, den 11 september.

        I ljuset av detta är det signifikant att de traditionella medierna har presenterat intresseväckande nyheter, som pekar på möjligheten att det avgick två American Airlines "flight 11", från två olika gater på Boston Logan-flygplatsen inom ett par minuter från varandra den 11/9, tillsammans med framväxande bevis för att även andra av de kapade planen hade "tvillingar", 17  var dubblerade.  Frågan ställer sig naturligt, om dessa "tvillingplan" var militära plan som "spelade" kapade "anfallande" passagerarplan, liknande scenariot från 1961, med enda undantaget att man ersatt sovjetiska bombplan med rekvirerade passagerarplan? Och kan 11/9-övningarna ha inkluderat en "utlösande" faktor för att rensa luftrummet över den amerikanska kontinenten så att ett realistiskt test av USA:s  luftförsvar kunde genomföras utan inblandning från de tusentals civila flygplan, som normalt finns där i luften?

        Nyckelcitat från en New York Times-artikel under NORAD-övningen 1961 visar på kusliga likheter med berättelser som kom fram den 11/9 [text inom parenteser och kursiver tillagda]: "Det är inte så mycket oron för att kollidera med militära flygplan som orsakade att det civila flyget beordrades ned på marken, som insikten om de opålitliga [civila luftfartsmyndighetens, FAA:s] elektroniska flygkontrollerna som kommer att finnas till deras förfogande under övningen för att vägleda dem.  Bombflyg från Strategic Air Command (SAC) som spelar rollen av anfallande styrkor, kommer att försöka störa kommunikationer och radar.  De kommer att släppa små bitar av metall, så kallad "chaff" från luften [som de myriader av små metallstycken som upphittades på Pentagons gräsmatta och i Shanksville, Pennsylvania, där ett av planen störtade den 11/9?]… som kommer att förvirra radarbilder [inklusive FAA:s] med falska signaler."; "Alla bombuppdrag hade planerats i förväg och matats in i NORAD:s dator" ; "En automatiserad, textad sammanfattning av hela stridens förlopp, visades på sambandscentralen hos NORAD och på liknande center inom det strategiska luftförsvaret (SAC:s) högkvarter [dit president Bush fördes den 11/9] och i Pentagon [som anfölls den 11/9]"; "En färdplan för alla flygplan [privata, kommersiella, militära] matas in i datorns minne i förväg.  När ett plan dyker upp på radarskärmen, tar operatören upp en elektronisk pistol av aluminium, siktar på ekot och trycker av.  Det får datorn att upptäcka flygplanet.  Om färden [-planen] redan finns inmatad i datorns minne, svarar datorn automatiskt "Ja, det  [planet] känner jag till".  Detta sker genom att datorn markerar flighten med ett V för Vänskapligt.  Medan datorn bearbetar sina data är flighten markerad B för Beräknar.  Slutligen kan markeringen bli F för Fientlig.  ‘Vi har två minuter för att identifiera ett flyg [som Vänskapligt] innan vi beordrar upp [jaktflyg]… för att göra en visuell identifikation av osäkra flyg eller att anfalla det.’;  ‘Vi tränar inte [i övningar som 1961-års "Sky Shield II" eller den 11/9] med fientliga symboler [på skärmarna]; därför var de SAC-bombplan som spelade rollen av attackerande [sovjetryska] styrkor [under 14 oktober, 1961] markerade L för Falska." och "Sedan finns sjutton enheter av arméns luftvärnsartilleri med robotluftvärn nära New York [1961; hur många fler fanns det den 11/9, 40 år senare, när inget användes?]" 1961-års krigsspel leddes av den dåvarande NORAD-befälhavaren, flygvapengeneral Laurence Sherman Kuter från sin stridsledningscentral i NORAD:s högkvarter i Colorado Springs, som i mitten av 60-talet flyttades till Cheyenn Mountain, general Eberharts ledningscentral den 11/9.  Det skulle också kunna vara signifikant att flygvapnets center för krigsspel finns på Maxwell Air Force Base i Alabama, som general Kulter tidigare varit chef över och där 11/9-kaparnas ledare, Mohammed Atta, tränades.
   

        Dataspanarna under Pentagons "Able Danger"-program hävdar att "advokater från försvarsministeriet" — nästan säkert från NSA, National Security Agency, som då leddes av general Hayden, en flygvapenofficer, samma gren som planerade krigsspelen den 11/9 — blockerade planerade möten med FBI vid vilka man, innan den 11 september, ville berätta för FBI att man hade "spårat" Atta och andra av 11/9-kaparna och be FBI att placera ytterligare övervakning på dem.  Att FBI faktiskt genomförde precis en sådan spaning på "upp till 20 Al Qaida-lierade terroristmisstänkta" innan 11/9, är ett starkt bevis för att, trots dess nuvarande påståenden om motsatsen, Pentagons "Able Danger"-program hade fört vidare vad de upptäckt från spaningarna på Atta och andra, och att FBI sedan initierat olagliga övervakningar av Atta och andra, som därefter stoppades på order av FISA-domaren Lamberth — allt innan 11/9.  Det faktum att den ursprungligen misstänkte "20:e 11/9-kaparen" Moussaoui officiellt hävdade att han "och mina bröder" var övervakade före 11/9 är ytterligare bevis för att FBI fortsatte att spana på alla eller flertalet av 11/9-kaparna ända fram till attackerna, trots Lamberths order att avsluta och avstå.  Inspektören vid FBI:s högkvarter, David Frasca, och hans ställföreträdare Maltbie, vägrade 70 — sjuttio — akuta förfrågningar från Moussaouis förhörsledare efter ett FISA-beslut eller ett "vanligt" polisiärt beslut för att undersöka Moussaouis dator och inleda spaning på alla som nämndes i den.  Ett sådant agerande hade säkert förhindrat komplotten, eftersom Moussaoui nu hävdar att han var personligt bekant med 17 av de påstådda 19 kaparna. 18

        Utöver alla bevis på att flygplanskrascher och bränder var den noggrant planerade täckmanteln för orsakerna till att WTC 1, 2 och 7 kollapsade, liksom den västra fasaden på Pentagon, samtliga först skadade av bomber inne i byggnaderna, inte av flygplan, så är den andra, överväldigande bevistråden för att 11/9 var ett "Inside Job" mjältbrandsattackerna, anthrax.

        Alla bevis som sammankopplar anthraxbreven — daterade 11 september men skickade i mitten av oktober och enbart till ledande demokrater i kongressen, inga republikaner — är ett direkt bevis på ett insiderjobb, eftersom just den här speciella varianten av anthrax tillhör den noggrant kontrollerade "Ames strängen", utvecklad av amerikanska armén vid Fort Detrick, Maryland, och vid University of Iowa, i Ames, Iowa.  Det var också en militär vapenvariant av anthrax med ovanligt många bakteriesporer, förädlad till en affärshemlighet som ska vara skyddad av William Patrick, tidigare biovapenexpert vid Ft. Detrick, mentor till Steven Hatfill, den enda person "av intresse" som FBI spanat på som misstänkt i det hittills "olösta" anthraxfallet, och en nära vän och kollega till Bushadministrationens bio-kontraterrorismexpert, Jerry Hauer, en av de som undertecknat PNAC-manifestet, Project for a New American Century, som efterlyser ett "nytt Pearl Harbor".

        Den 11 september levererar denne Jerry Hauer anti-anthrax Cipro till videpresident Cheneys personal i Vita Huset.  Varför? Den konservativa juridiska övervakningsgruppen, Judicial Watch, har stämt vicepresident Cheney och andra i Bushadministrationen för att få klarhet i varför Cipro levererades till ledningens boning — och bara till ledningens boning — samma dag som attackerna skedde.  Hittills har svaret varit en bedövande tystnad.  Den 10 september, dagen innan den 11/9, anlände FEMA (Federal Emergency Management Agency) och annan räddningspersonal till New York för en övning i kontrabioterrorism kallad "Tripod II", som Bushadministrationen hävdar skulle vara schemalagd till den 12 september.  Det finns anledning att tro att den bio-agent man avsåg att öva för var anthrax, mjältbrand, eftersom Jerry Hauer var en av de ledande bakom planeringen av övningen i New York City.  Och det finns även starka skäl att tro att det verkliga startdatumet för övningen var den 11:e, eftersom många av "övningspersonalen" redan befann sig i New York City den 10:e.  Eftersom flygvapnets krigsspelsscenarier hade "blivit levande" i de riktiga 11/9-attackerna, oroade sig Hauer och Cheney för att samma sak var på gång att inträffa med deras "övning" i kontrabioterrorism, Tripod II? Är det orsaken till att anti-anthraxdrogen Cipro delades ut i Vita Huset, "för säkerhets skull"? I så fall skulle det vara ett starkt bevis för att Tripod II var ett scenario att försvara New York City mot en anthrax-attack.  Var "vektorn", eller distributionssättet för det övningsscenariot, att anthrax skulle komma från luften med hjälp av kapade flygplan?

        Noterbart är, att Judith Miller och William Broad i sin bok om bioterrorism, Germs, påstår, uppenbarligen från välunderrättade källor, att Ramzi Yousefs planer för den första attacken på World Trade Center, 1993, inbegrep att med explosioner trycka ut stora mängder cyanid ut i New York-luften.  Khalid Sheikh Mohammed, "hjärnan" bakom 11/9, är Ramzi Yousefs onkel.  Slutligen vittnade den förre borgmästaren i New York, Rudolf Giuliani, inför 11/9-kommissionen, att när WTC 7, som innehöll hans katastrofsambandscentral, kollapsade den 11/9, så flyttade han dessa verksamheter till en annan sambandscentral på Pir 92, som användes för bioterrorismövningen "Tripod II" och som till och med fungerade bättre än den ursprungliga.  Giuliani berättade för kommissionen: "Skälet till att Pir 92 hade valts ut som sambandscentral var för att man dagen därpå, den 12 september, skulle hålla en övning på Pir 92.  Man hade hundratals FEMA-anställda där, regeringsanställda, anställda från utrikesministeriet, från delstatens [New Yorks] katastrofhanteringskontor — och de höll på att förbereda sig för en övning inför en biokemisk attack.  Så det var där de skulle genomföra övningen.  All utrustning fanns redan på plats, så vi kunde etablera en sambandscentral där som var två och en halv till tre gånger större än den sambandscentral vi förlorade i 7 World Trade Center.  Och det var därifrån som det fortsatta (11/9 och senare) eftersöknings- och räddningsarbetet genomfördes."
   

        Slutsats

        Den amerikanska militären, inte Al Qaida, hade möjligheten att placera bomber inne i sitt eget mest välförsvarade världshögkvarter, Pentagon.  Den amerikanska militären, inte Al Qaida, hade möjligheten att plantera de sprängmedel Willy Rodriguez hörde och kände explodera djupt nere i källaren på World Trade Center.  Den amerikanska militären, inte Al Qaida, hade den omfattande tillgången för att veckor innan den 11/9 också plantera rivningsladdningar igenom hela huvudkonstruktionen i WTC 1 och WTC 2, samt i WTC 7, vilket raserade alla tre byggnaderna den 11/9.  Den amerikanska militären, inte Al Qaida, hade tillgång till militärklassad, svavelförstärkt thermite (thermate) som detekterats i källarplanen under World Trade Center, och som krävdes för att smälta den stål som hittades flytande efter tre veckor.  Den amerikanska militären, inte Al Qaida, kunde lokalisera den minst befolkade och mest förstärkta delen av Pentagon — den nyrenoverade västra vinkeln — för sitt anfall, för minsta antalet dödsoffer.  Äkta terrorister hade försökt maximera dem.  Ett amerikanskt militärplan, inte fluget av Al Qaida, genomförde en avancerad, 270-graders dykning mot Pentagon i hög fart, som trafikledningen den 11/9 också uppfattade som ett militärflygplan, när de observerade det på sina skärmar.  Bara ett militärflygplan, inte ett passagerarplan kontrollerat av Al Qaida, hade kunnat avge den "Friendly"-signal som krävdes för att stänga av Pentagons robotluftvärn vid inflygningen mot byggnaden.  Bara den amerikanska militären, inte Al Qaida, hade möjligheten att bryta mot alla standardprocedurer för att oskadliggöra sitt eget beredskapssystem.  Bara den amerikanska militären, inte Al Qaida, hade tillgång till vapenklassad, militär, US Army, Ames-anthrax, vilket var det som fanns i brev postade enbart till demokrater i kongressen.  Det är absurt att tro att Al Qaida enbart skulle rikta in sig enbart på demokrater, speciellt som USA:s ledare vid den här tidpunkten var republikan.  Samtidigt som han mottog ett anthrax-brev, daterat den 11/9, krävde ledaren för senatens demokrater, Thomas Daschle, en kongressundersökning av 11/9, och hade redan blivit varnad för att "titta alltför noga på" 11/9, både av president Bush och vicepresident Cheney.  En annan ledande demokrat, senator Patrick Leahy, fick sitt anthraxbrev samtidigt som han drev en kongresskampanj emot the PATRIOT Act, frontalangreppet mot amerikanernas privatliv och medborgerliga rättigheter, rättfärdiggjort utav "Al Qaidas" attack, uppenbarligen planlagt av Bushadministrationen före den 11/9 och "arkiverat" i inväntan på sin "utlösande händelse".

        Och vem inom den militära beslutsgången och den amerikanska civila ledningen tillhör de huvudmisstänkta för detta högförräderi? Först och främst är det undertecknarna av Project for a New American Century-manifestet (PNAC), från tiden före 11/9, som efterlyser ett "nytt Pearl Harbor", som katalysator för sin agenda för världsdominans.  Dessa inkluderade vicepresident Dick Cheney; försvarsminister Donald Rumsfeld; dåvarande vice försvarsminister Paul Wolfowitz; Richard Perle, dåvarande chef för Rumsfelds försvarspolitiksstyrelse; Jerry Hauer, regeringens ledande bioterroristexpert som levererade anti-anthrax Cipro till Vita Huset den 11/9; Gary Bauer, en högerfanatiker för "familjevärderingar" som "råkade" vara ett av "vittnena" som omedelbart krävde publicitet efter att ha sett "flight 77 träffa Pentagon", vilket senare överbevisats som fysiskt omöjligt — sedan det nationella säkerhetsrådets Mellanösternrådgivare, Zalmay Khalizad, som snart skulle utnämnas till USA:s ambassadör i Afghanistan efter 11/9 och som nu är USA:s Irakambassadör — just de två länder som invaderats med motiveringen att det är en hämndaktion för 11/9.  Under kalla kriget, var Khalizad sambandsman till CIA:s "bag man", Osama bin Laden, i CIA:s hemliga krig mot Sovjetunionen i Afghanistan, smältdegeln som födde Al Qaida.

        En annan huvudmisstänkt är flygvapengeneralen, William Hayden, idag chef för CIA och då chef för National Security Agency (NSA), som avlyssnade samtalen från kaparnas ledare, Mohammed Atta och "hjärnan" bakom 11/9, Khalid Sheikh Mohammed, dagen innan 11/9, och säkert även vid många andra tillfällen före 11/9, nästan säkert utan de FISA-godkännanden, som ju lagen kräver.  Dessa olagliga NSA-avlyssningar före 11/9, beslår president Bush med att ljuga när han hävdar att han inlett dessa icke-domstolsgodkända avlyssningsprogram genom NSA mot Al Qaida-missänkta på grund av — och sålunda endast efter — 11/9.  Ytterligare en huvudmisstänkt är generallöjtnanten i armén, William "Jerry" Boykin, den radikala kristet fundamentalistiska kommandosoldaten inom Special Operations, som nyligen föreslagits till chef för detta.  Ytterligare misstänkt är Pentagons POP2-kontor, vars uppgift rapporteras vara att planera och författa "false flag"-operationer — attacker orkestrerade av den amerikanska militären för att se ut som om de genomförts av en utomstående fiende, avsedda att rättfärdiggöra amerikanska "hämndaktioner".  Ännu en misstänkt är försvarets underrättelsetjänsts Iranexpert, Lawrence "larry" Franklin, som "lånades ut" till Perles och Wolfowitzs neokonservative bundsförvant, Douglas Feith och som arresterades för att ha smugglat säkerhetshemligheter till Israel i samband med American-Israel Public Affairs Committee (AIPAC).  Franklin har också varit och är fortfarande officer i flygvapenreserven, som ledde NORAD:s "Vigilant Guardian/Vigilant Warrior"-spel under 11/9.

        Extra uppmärksamhet bör också riktas mot dem som författade de NORAD- och NRO-övningar som planlades och genomfördes den 11/9, speciellt medlemmarna i deras ledande "vita team", som definierade innehållet och sedan övervakade både "Red team attackers" och "Blue Team defenders" på dagen för övningen, i detta fall på självaste 11 september.  Samt var och en av de kvarvarande att identifiera "inom ledningen" för Pentagon, som dagen innan 11/9, enligt Newsweek plötsligt avbokade förbokade flygbiljetter den 11/9. 19  Dessutom befälhavaren för National Military Command Center (NMCC), brigadgeneral Montague Winfield, som samma dag, den 10 september, bad sin ställföreträdare, marinkapten Charles Leidig, att ta över för honom nästa morgon mellan 08:30 och 10:30 — exakt inom det "fönster" för "spelet" vars detaljer och datum givits till Atta.  Ytterligare utredning bör genomföras mot den (regerings-) "organisation" som 11/9-kommissionen avslöjade, utan att namnge, som den som la "put options" på American Airlines, United Airlines, Boeing och Morgan Stanley Dean Witter dagarna innan 11/9.  Dessutom, Michael Chertoff, advokat inom District of New Jersey under den första attacken mot World Trade Center, 1993, som i egenskap av privat försvarare representerade den i USA boende Egyptenfödde Magdy Elamir, under utredning för att illegalt ha styrt undan miljontals dollar och vars bror, Mohammed Elamir, finansierade vapensmugglare  med anknytning till Al Qaida. 20  Värt att notera är, att Mohammed Attas namn i sitt fädernesland, Egypten, också var Mohammed Elamir.  Med andra ord, just den man som president Bush utsåg att leda hela "undersökningen" av 11/9, och som nu är chef för Homeland Security — den högste chefen för att försvara USA från en attack utav Al Qaida — skulle kunna ha varit direkt kopplad till Al Qaida och till och med till Mohammed Atta själv.  Och inspektören vid FBI-högkvarteret, David Frasca, och hans ställföreträdare Michael Maltbie, som avfärdade 70 böner från Zacharias Moussaouis förhörsledare att få undersöka hans dator innan 11/9.  Uppmärksamhet bör också riktas mot Phillip Zelikow, NSC-rådgivaren tillsammans med Zalmay Khalizad, till presidentens säkerhetsrådgivare Condoleezza Rice, innan och under 11/9.  Zelikow både orkestrerade 11/9-kommissionens rapport som en mörkläggning av administrationens inblandning och, på personlig begäran ifrån Rice, skrev om Bushadministrationens officiella, nationella strategiska plan, för att bättre stämma överens med den agenda för global dominans som återfinns i PNAC:s manifest, från tiden innan 11/9.

        Dessa är bara några av de namn som knutits samman i rullorna för September 11 Truth Revolution.
   
   

Fotnoter (engelska orginalen):

1) The clock stopped at the moment the Great Earthquake hit San Francisco on April 18, 1906 is at http://sfgate.com/greatquake/.

2) The clock at the Pentagon heliport just outside the west section, frozen at 9:31:40 am by the violent event at the Pentagon, was posted on an official Navy web site at: http://www.news.navy.mil/view_single.asp?id=2480Pentagonclock_BBC.  Yet another stopped Pentagon clock is in the September 11 exhibit at the Smithsonian Institution.  It was originally posted at http://www.americanhistory.si.edu/september11/collection/record.asp?ID=19 .

3) Federal Aviation Administration (FAA) timeline document "Executive Summary Chronology of a Multiple Hijacking Crisis, September 11, 2001."

4) Danish Foreign Minister Per Stig Moller interview with Denmark Radio P3, September 12, 2001, 6:15 am Denmark time.  "…I saw smoke and fire rising from the Pentagon at 9:32…My first impression was that a bomb had been detonated at the Pentagon."  The audio of this radio interview is in the 9/11 video documentary "Bomberne som Forsvandt" by Danish researcher Henrik Melvang, available at www.unmask.dk and at www.bombsinsidewtc.dk.  See also 9/11 timeline by European researcher Jose Garcia in Reality, Truth and Evil Facts, Questions and Perspectives on September 11, 2001, Temple Lodge Publications, 2005.

5) The 9/11 Conspiracy, Catfeet Press/Open Court, James Fetzer, editor, 2006, chapter by Prof. James Fetzer; and photos of a JT8D turbojet engine and the remnant found at the Pentagon at http://www.simmeringfrogs.com/articles/jt8d.html.

6) Report by two civilian defense contractor employees at "Secret Global Hawk Refit for Sky Warrior," http://portland.indymedia.org/en/2005/05/318250.shtml.

7) 9/11 — Coup Against America: The Pentagon Analysis, compilation of Pentagon eyewitness reports, photos    and analyses with hundreds of references, by Pete Tiradera, 2006, available from petertiradera@yahoo.com.

8) Pentagon eyewitness Don Perkal to MSNBC: "Even before stepping outside, I could smell the cordite.  I knew explosives had gone off somewhere." Also eyewitness account of AmTrak electrical engineer Samuel Danner who was at the site and said he smelled cordite (American Free Press, July 7, 2006, reporting based on audio report by Republic Broadcasting Network, summary at http://www.total911.info/2006/07/pentagon-eyewitness-ids-global-hawk.html).

9) Author interview with former Acting Assistant Secretary of Defense for Special Operations and Low Intensity Conflict, Monterey, California; summary posted on Naval Postgraduate School web site www.nps.navy.mil, subsequently changed to www.nps.edu.  Article no longer posted; hard copy available from the author.

10) Videotaped testimony of William ("Willy") Rodriguez, former World Trade Center janitor and the last person to leave the WTC alive on September 11, in the 9/11 documentary "Loose Change," second edition", text in parentheses added:  "All of a sudden we hear ‘Boom!’ in the basement.  I thought it was a generator that blew up, and I said to myself, ‘Oh, my God, I think it was a generator.  And I was going to verbalize it, and when I finished saying that in my mind I heard (another, second) ‘Boom!’ right on the top (above), pretty far away.  And so it was a difference (in space and time) between coming from the basement and coming from the top…and a person comes running into the office (in the first basement level, from a deeper basement level) saying ‘Explosion!’…and he said ‘(it was from) The elevators!’  And there were many (deep basement WTC1) explosions."

11) "Agency (NRO) Planned Exercise on September 11 Built Around a Plane Crashing into a Building," Associated Press, August 22, 2002; by Jonathan Lumpkin; "They Scrambled Jets, but It was a Race They Couldn’t Win," Syracuse Post-Standard, January 20, 2002, by Hart Seely; "Rome Staff’s Efforts on 9/11 Earn Praise, Commission Says Military Did the Best It Could with the Information It Had," Syracuse Post-Standard, June 18, 2004, by Hart Seely; Complete 9/11 Military Exercises Timeline, Cooperative Research, at http://www.cooperativeresearch.org/timeline.jsp?timeline=complete_911_timeline&before-9/11=militaryExercises;
Crossing the Rubicon, by Michael Ruppert, Chapter 19: "Wargames and High Tech: Paralyzing the System to Pull Off the Attacks" and Chapter 20: "Q&A: Many Asked, Some Answered–and a Golden Moment," New Society Publishers, 2004.  In the Acknowledgements to Rubicon, p. xi, Ruppert credits the author with what he refers to as "the Holy Grail of 9/11 research" (p. 336): Thanks to Barbara Honegger, who kept hammering on the wargames until we all paid notice… you showed me the most important lead I needed to put it all together."

12) "Detainee’s Suit Gains Support from Jet’s Log," New York Times, March 30, 2005, p. A1.  Key excerpt, text in parentheses added: "Mr. Arar (a "rendered" detainee) says he followed the (Gulfstream jet) plane’s movements on a map displayed on a video screen (inside the plane), watching it as he traveled to Dulles Airport outside Washington, to a Maine Airport he believed was in Portland (Maine), to Rome, and finally to Amman, Jordan, where he was blindfolded and driven to Syria." Though the FAA claims its records show a plane on that date making the other stops but landing in Bangor, not Portland, Maine, the detainee’s account may be accurate, as only Portland’s airport is labeled an "International Jet Port," specializing in landings and takeoffs of just such private, corporate and government jets.

13) Ironically, at the final hearing of the Kean Commission, where its report was released to the press and public, commissioner John Lehman responded to the question, What if anything remained unknown, by noting that the Commission still wasn’t clear as to "how Atta chose the date for the attacks."

14) Summary interrogation of Khalid Shaikh Mohammed, claimed "mastermind" of the September 11 attack plot, read into the Zacarias Moussaoui sentencing trial record by the prosecution on March 27, 2006; the full text is part of the court proceedings transcript for that date available through Exemplaris.com.

15) The 9/11 Commission Report, note 116, p. 458, at http://www.9-11commission.gov/report/911Report.pdf.  Key excerpt: "On 9/11, NORAD was scheduled to conduct a military exercise, Vigilant Guardian, which postulated a bomber attack from the former Soviet Union."

16) Air War Over America: Sept. 11 Alters Face of Air Defense Mission, by Leslie Filson, US Air Force account of the events of September 11, p. 66.  Also "Civilian Planes to be Grounded 12 Hours Today in Defense Test," New York Times, October 14, 1961, pp. 1 and 4; "Civilian Planes Halted 12 Hours in Defense Test:  Joint Maneuvers Fill Air Over Canada and US with Military Craft, Cities ‘Hit’ by Bombers," New York Times, October 15, 1961, pp. 1 and 46; "Computer is Key to Area Defense: Ever-Alert Device in (New) Jersey Joins in Air Exercises," New York Times, October 15, 1961, p. 46; and "US-Canada Test of Air Defense Rated a Success: President Receives a Report on Maneuvers, Search is Pushed for Missing B-52," New York Times, October 16, 1961, pp. 1 and 16.

17) For example, see "Flight 11: The Twin Flight", by "Woody Box" at http://new.globalfreepress.com/article.pl?sid=04/03/14/212247, and "Flight 11 and Flight 93 ‘Survived’" at http://inn.globalfreepress.com/modules/news/article.php?storyid=858.

18) "Moussaoui, Undermining Case, Now Ties Himself to 9/11 Plot," New York Times, March 28, 2006, pp. A1 and A14.

19) Newsweek, September 24, 2001.

20) "Michael Chertoff-Where All the Questions Should Start," January 12, 2005, http://allspinzone.blogspot.com/.
   

Tidigare publicerad på svenska i form av en PDF utlagd 2009-01-01 på länk från fotnot 5 av “För att vi inte ska se“.  Översatt 2007-01-18.